Ett medialt bröllop

O’Regan var en av de många kungaexperter som Sveriges Television anlitade för att kommentera bröllopet mellan kronprinsessan och hennes Daniel, numera kunglig höghet, prins, hertig och riddare av Serafimerorden. Rojalistisk yra kan numera bara jämföras med uppståndelsen kring Rolling Stones eller Abba.

”Det var som jublet efter ett fotbollsmål”. Så rapporterade Kristian Luuk om glädjen efter brudparets båda ”ja”, när de visades på televisionens stora skärmar runt om i stan. Alla försök att bygga upp stämningen av historiskt ögonblick föll platt till marken, när Luuk inte kunde hitta på någon bättre liknelse än fnattigheterna efter Paraguays 1–0-mål mot Slovenien.

Lördagens bröllop i Stockholm blev en värdig, välregiserad, och vänlig fest. De båda huvudpersonerna lyckades storstilat med att lägga nervositeten åt sidan och i högsta grad vara med om allt det vackra och varma.

Men de båda reportrarnas prat om rocksstjärnor och VM-mål visar med all tydlighet hur kungligheter numera tävlar mot Melodifestivalen, Fotbolls-VM och andra berömdheter om publikens gunst. Mediernas alla ambitiösa försök att knyta an till historia och tradition reducerades till kuriosa och fotnötter, när Showen började. Då är det Victoria mot Uggla, Agnes och Skifs. Vem var bäst, ring och rösta!

Monarkin har dragits med i kapprustningen, som bara känner två vapen. Det är kärlek och känslor. Kronprinsessans tal på Lejonbacken kom inte så mycket från en blivande drottning som från någon som kan sina Oscarsgalor och Guldbaggeutdelningar.

Dagens monarki skapas i medierna i ännu högre grad än förr. Kungahusets framtid blir därför starkt beroende av kronprinsessans och prinsens framtoning i press, radio och tv. Victoria är populär bland journalisterna. Daniel är ännu ett oskrivet blad. De måste, i den kompromisslösa mediala logiken, vara offensiva i trängseln på offentlighetens scen. Monarkin är stark och stabil i Sverige, men inte lika stark som förr. De senaste månaderna har anhängarna av republik blivit mer synliga och högljudda. Om man får tro opinionsmätningarna har förtroendet för kungahuset och monarkin försvagats i landet.

Det unga paret på Haga Slott har kapacitet och talang för en charmoffensiv, men medierna kommer inte att tveka att exponera minsta lilla felsteg och övertramp. I?dag är de favoriter, men de vet också, att bevakningen är obarmhärtig, också bär en kunglig har personliga, eller rentav privata bekymmer. Medialiseringen av monarkin jämställer de tidigare oangripbara kungligheterna med just rockstjärnor, fotbollskändisar och de andra som knuffas i rampljuset.

Det ska slutligen bli intressant att se hur den allmänna opinionen kommer att betrakta den numera lite mer kungliga familjen från Ockelbo. Är denna upphöjelse av de hedervärda Westlingarna ett tecken på att Sverige är så demokratiskt att alla har chansen att nå kunglig rang? Eller kommer en majoritet att tycka, att om vem som helst kan bli Ers Kunglig Höghet, så försvinner det sista av den mystik, som var monarkins berättigande?

Daniels agerande den närmaste tiden avgör svaret. I lördags sade han ja till sin Victoria och ja till Sveriges just nu svåraste uppdrag.