Ett förlorat historiemonopol
Hur blev Sverige rikt och vad förklarar den svenska starka jämlikhetstanken och den starka tilltron till statsmakten?
Frågan fick en slags populärvetenskaplig renässans i och med forskaren Lars Trägårdhs teori om en historisk kontinuitet från ett äldre svenskt samhälle till dagens. Trägårdh betonar som många andra de självägande böndernas unika politiska representation, läskunnighetens utbredning och kyrkans progressiva hållning samt att den svenska statsförvaltningen tidigt fungerade. Dessa faktorer lade grund för en svensk kultur där staten respekteras och där individens frihet växer fram. Statsindividualismens blev ett begrepp.
Forskning som variationer på samma tema har också presenterats av Linnéuniversitetets rektor, Peter Aronsson, som betonat det lokala självstyrets, sockenstyrets ovanligt demokratiska prägel, som kommit att sedan forma det svenska folkstyret. Och Lundaprofessorn Eva Österberg pekade på en tidig svensk förhandlingskultur mellan kung och folk.
Jämlikheten är således djupt sammanflätat med ett lutherskt arv. Tilltron till staten ett arv från ämbetsmännens tid och välfärdsstaten en utveckling av kyrkans och sockenstyrets sociala fattigvård.
Denna linje utmanar en mer etablerad berättelse som understryker arbetarrörelsens, fackens och politikens skapande av ett nytt Sverige. Kungamakt ersattes av rösträtt. Klassamhället av jämlikhet. Torpen av folkhem och konservatismen med modernitet.
Till denna dominerande linje i det svenska offentliga samtalet träder nu Lundaforskaren och ekonom-historikern Erik Bengtsson till försvar med artiklar i vetenskapliga tidskrifter, texter på debattsidor och en nyutgiven bok. Bengtsson menar bland annat att den ojämna fördelningen av ägandet i Sverige liksom adelns starka ställning och ägande underskattats rejält. Jordbrukets friare ställning diskuteras i mytens termer och den svenska jämlikheten hävdar Bengtsson växte fram sent genom folkrörelsekoalitioner mellan ekonomiskt och politiskt svaga grupper i samhället. Värden som jämlikhet och samförståndsanda är således inte förankrade i svensk historia utan har ett modernt ursprung, enligt Bengtsson.
Det är rön som självfallet bör stötas och blötas i det vetenskapliga seminariet.
I andra sammanhang understryks tidiga svenska reformer som den frihandelsvänliga linje som blev resultatet av 1870-talets tullstrid. Den goda svenska statsförvaltningen präglad av icke-korruption och oväld betonas liksom liberala ekonomiska reformer formade av Gripenstedt vid 1800-talets mitt. Företagande och entreprenörskap är andra teman som åtnjuter ett allt större intresse från ekonom-historiker.
Det intressanta är dock att den berättelse som betonat förändringen och uppbrottets linje framför kontinuitetens nu måste försvaras efter att på det hela taget haft en närmast allenarådande ställning i vart fall utanför akademin.
