Annons

En evighet senare

Globalisering och digitalisering har format de svenska kriserna.
Ledare • Publicerad 8 september 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Det var då: Alliansens partiledare 2012.
Det var då: Alliansens partiledare 2012.Foto: Leif R Jansson / TT

En vecka är en lång tid i politiken, har det sagts. Åtta år, tiden som har gått sedan jag började som ledarskribent i Barometern-OT, framstår som en smärre evighet. Då fanns en sammanhållen om än inte alltid handlingskraftig allians, talet om ”öppna hjärtan” låg ännu långt in i framtiden och vare sig någon december- eller någon januariöverenskommelse var aktuell.

Så avgörande som de politiska vägvalen har varit under dessa år, är det dock i ännu högre grad de externa kriserna som har präglat den. Under vissa perioder, dessbättre korta, har den svenska statsapparatens förmåga att klara grundläggande uppgifter tyckts svikta.

Annons

I efterhand kan man alltid säga att vi inte såg det komma. Men det slående med de senaste åtta årens kriser är att utvecklingen faktiskt hade gått att förutse med hjälp av de ”megatrender” som det talades så mycket om att de närmast var uttjatade.

Flyktingkrisen var ett bryskt möte med globaliseringen och digitaliseringen, två av de stora trenderna. Svensk migrationspolitik var utformad efter synnerligen hyggliga grundsatser, men utan hänsyn till att människor i stor skala kunde tänkas ta den i anspråk. Att information om Sveriges ”öppna hjärtan” och generösa välfärdserbjudande skulle spridas över världen genom sociala medier underskattades.

Följden kunde man se på semesteranläggningar som nödtorftigt fick göras om för boende på vinterhalvåret, och i stackars Hultsfreds kommun som till slut fick välja vilken lag man skulle bryta emot när resurser och ansvar inte stod i proportion till varandra.

Coronakrisens förlopp i Sverige har också präglats av dessa båda trender, som det första exemplet på en ”global inrikeskris”. Alla länder stod inför samma utmaning, alla länders åtgärder kunde jämföras ögonblickligen, alla länders resultat kunde ställas mot varandra.

Med tanke på hur total pristransparens utmärker näthandeln borde det ha kunnat förutses att även världsomspännande kriser kommer att utmärkas av konstant jämförbarhet. Men det har varit så påfallande svårt för den svenska regeringen att motivera avvikelserna från omvärlden att frågan har väckts vem som överhuvudtaget styr landet. Ett virus har bragt det politiska systemet i gungning.

Den tredje stora krisen, gängbrottsligheten, är även den global. Den systemhotande svenska brottsligheten utövas idag inte av ideologiska fanatiker eller av yrkeskriminella med motorcykelintresse utan av klaner, en organisationsform som är vanlig i andra delar av världen men är svår att finna i modern svensk historia.

Av någon anledning har det varit svårt att erkänna att klanstrukturen skapar nya och svåra utmaningar för rättsväsendet. Det har varit enklare att hålla sig till förklaringar som handlar om ekonomi och kunskapsnivå. Men tar man globalisering på allvar, inser man att den också kan innebära att behöva hantera en främmande social logik.

De gångna åtta åren har satt idéerna på prov. Partier har tvingats till stundtals ganska brysk omprövning av tidigare ståndpunkter. Andra har hållit fast, med resultatet att politiken mer har liknat ett hopkok av slogans än några egentliga svar på samhällsutmaningar. Miljöpartiets halvering i opinionen under perioden 2012-2020 är ett tecken på att väljarna i en orolig tid förväntar sig mer substans.

Globaliseringen och digitaliseringen kommer inte att försvinna. Om svensk politik kunde förhålla sig mer till dessa megatrender, istället för att tala om dem, skulle mycket vara vunnet. Som George Orwell sa: ”Att se det som ligger precis framför näsan kräver en konstant kamp.”

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons