En arbetslinje för Kalmar
Den socialdemokratiskt ledda Kalmarmajoriteten brukar påtala att Kalmar har en relativt låg andel personer som får ekonomiskt bistånd. Det stämmer. 2019 fick 1,9 procent procent av hushållen försörjningsstöd någon gång, medan siffran uppgick till 3,6 procent i den eviga jämförelsekommunen Växjö.
Men en djupdykning i siffrorna ger också en möjlig ledtråd. I staden i väster är en betydligt större andel av befolkningen utrikesfödd, 25, 2 procent i relation till 18,3 procent för Kalmar. Växjö har också en betydligt högre arbetslöshet än Kalmar.
Men och detta är centralt. Bland inrikes födda är arbetslösheten samtidigt lägre i Växjö än i Kalmar. Det kan antyda att det finns behov av förändringar i Kalmar av arbetet när det gäller det breda politiska område som ofta kallas för arbete och välfärd.
De tre allianspartierna i Kalmar, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna presenterade på torsdagen en 25 sidor tjock rapport med en lång rad förslag till kommunala åtgärder över hur fler ska kunna gå från behov av stöd till eget arbete. Den kommer i rättan tid. Kostnaderna för försörjningsstöd bedöms öka i landet när fler nyanlända lämnar etableringsreformen och hänvisas till kommunerna och pandemin gör det inte lättare för personer som står långt från arbetsmarknaden att få ett jobb.
En kritik mot villkor för att åtnjuta försörjningsstöd är att dessa mer syftar till att tilltala väljargrupper som vill se ”tuffare” tag mot bidragsberoende än att de motiverar personer på samhällets skuggsida till att förändra sin situation. I alliansprogrammet ryms emellertid en lång rad åtgärder, högt och lågt, stort och smått, och med en tydlig social profil. Så prioriteras också det förebyggande arbetet med unga som halkar efter i skolan, blivit hemmasittare eller inte går i gymnasieskolan.
”Borta är tiden då moderatledda samarbeten såg det sociala området som en nedskärningspost”
Borta är tiden då moderatledda samarbeten såg det sociala området som en nedskärningspost för att möjliggöra skattesänkningar på några ören. Nu utmanas istället den S-ledda majoriteten i dess traditionella välfärdsfrågor.
Intressant är också den nya tudelning mellan stat och kommun som uppstått också när det gäller synen på arbetslinjen.
Januaripartierna har tunnat ut arbetslinjen. A-kassehöjningen ser ut att permanentas. Försäkringskasseregler görs - mycket men inte allt på gott- och jobbskatteavdraget förändras i etapper.
Anledningen till att ekonomiskt bistånd är en kommunal fråga är historisk, men det ger också kommunerna incitament att minska kostnaderna genom stöd och råd kommunmedlemmar som hamnat utanför av ofrivilliga skäl fått stora problem.
Om staten minskar incitamenten att arbeta får kommunerna dock bära kostnader. I det ljuset ska ses att en rad borgerligt styrda kommuner, Växjö, Sundbyberg, Solna, Lidköping och Linköping, som alliansföreträdarna besökt i olika grad symboliserar lokala arbetslinjer.
Till den kategorin kan Kalmar gott höra.
