Och nu blir deras biskop, Martin Modéus, ärkebiskop för Svenska kyrkan. På onsdagen valdes han med 60 procent av rösterna att efterträda Antje Jackelén. Modéus är emellertid själv att beskriva som en andlig smålänning - och världslig östgöte - född i Jönköping och prästvigd för Växjö stift som han är. Ett stift där hans bror Fredrik ju är biskop i.

Valprocessen har i medierna inte riktigt fått spaltutrymme i relation till att den ”främste bland jämlikar” i Sveriges största medlemsorganisation ska väljas.

Det beror inte bara på oförståelse för kyrkans roll för enskilda och samhälle. De två kandidaterna som valet stod emellan, Modéus och Strängnäsbiskopen Johan Dalman, representerar båda en mycket bred mittfåra i Svenska kyrkan. Ja, de fem kandidater som valet från början stod emellan representerade helt enkelt vad som kan beskrivas som något av den tysta stora majoriteten. Inte så att de själva för att tala med Bibeln ord ”tigit om vad de sett eller hört” utan för att de inte förknippas med högröstade kyrkliga minoritetsgrupper som själva gärna beskriver sig som ”progressiva”. I denna grupp återfinns krav på att kyrkan ska ta en mer aktiv politisk ställning, här finns också en dragning åt centralisering och mer inflytande över kyrkans riksnivå. Det är åsikter som får stöd av ett allt mer politiserat kyrkomöte som i höstas tog ställning för det famösa apartheidbeslutet om Israel.

Men ämbetsbärare med en dylik dagordning vinner i dag inte något ärkebiskopsval. Inte efter en tid som präglats av polarisering och politisering.

De blir inte ens kandidater. Det vittnar om att Svenska kyrkan inte alls är så radikal som det ibland ges sken av.

Martin Modéus har många svåra och akuta problem att lösa; utträdena, förtroendeproblematiken kring ”politiseringen” och frågor som angående kyrkobyggnaders framtid i en tid med minskade befolkning på den kyrktäta landsbygden. Lägg därtill att det politiska kyrkomötet har agerat utanför sina tänkta ramar i flera lärofrågor.

Hans profil möjliggör problemlösandet. Om det finns förhoppningar på en sociala medier-krigare så är de härmed grusade. Modéus har lagt tyngdpunkten i sitt arbete på gudstjänstutveckling och församlingsliv.

Det påminner om att församlingen är den lutherska kyrkans centrala nivå.

Det understryker att det viktigaste utvecklingsarbetet rör gudstjänstliv, musik, konfirmandarbete, bibelkunskap, unga vuxna, diakoni och mission inom och utom landet, för att bara nämna några områden.

Här anas vad som kan bli ett betydelsefullt perspektivskifte. Svenska kyrkan kan beskrivas som en extremt decentraliserad organisation som i luthersk tradition utgörs av församlingar och stift. Den nationella nivån har emellertid ibland framställts som den centrala. Ett twitterkonto med namnet Svenska kyrkan antyder att någon talar för samfundet. Kontot borde heta Kyrkokansliet Uppsala. Ett kansli som vuxit. Balansen i kyrkan har ändrats och utvecklingsarbete handlar oftast om annat än den vardagliga församlingsanknutna verksamheten. Andra ämnen har varit mer populära att lägga kraft på inom kyrkokansliet.

Ett fokus på gudstjänstutveckling och levande församlingar är inte lika med en kyrka som sluter sig inåt. Det är tvärtom en kyrka som hittar tillbaka till sitt eget väsen.