EBT hittar hem
Västerbottens inland var tidigt ett fäste för det svenska kristdemokratiska partiet. I det starka civil samhället präglat av familjen, företaget, föreningen och folkrörelsen, gick partiets budskap om gemenskaper, strävsamhet och värderingar hem.
Både Västerbotten och det kristdemokratiska partiet har sedan dess förändrats rejält. Landskapet är mycket rödare, partiet betydligt blåare. Men på något sätt sluts en cirkel när partiledaren Ebba Bush Thor i just den västerbottniska residensstaden Umeå i inledningen av partiets riksting framför allt betonar gemenskapsideal, välfärd och i viss mån kulturkamp. De hårda angreppen på ”DDR” Skolverket som vill avskaffa både antiken och Bibeln i undervisningen hade mötts av samma starka applåder av de tidiga väljarna i frisinnets norra geografiska centrum som av ombuden på rikstinget på fredagen.
De studiecirkeldeltagande västerbottningarna – det här är Torgny Lindgren och PO Enquist-land – hade också välkomnat över att KD-ledaren tar strid om filosofiska begrepp.
Utan namns nämnande vände sig ”EBT” mot M-ledarens Ulf Kristerssons frekvent använda ord ”samhällskontrakt” . ”Vi är inte statens kunder”, sade hon och betonade istället begreppet samhällsgemenskap. Distanseringen mot gentemot marknadsliberalism och auktoritär socialliberalism återkom också i talet vilket öppnar för en ideologisk inomborgerlig debatt.
Här finns en ideologisk ram för en än tydligare välfärdsdimension i KD:s politik. Busch Thor talade om KD som ”det borgerliga välfärdspartiet” och betonade att systerpartierna på kontinenten varit drivande i de europeiska välfärdsprojekten.
Det kunde måhända lagt till att också konservativa krafter, som i Tyskland, var med och formade välfärdsstatens institutioner. Föreningsfolket i Lycksele och Sävar hade för övrigt inget emot höga offentliga sociala ambitioner, däremot tog de avstånd från socialism.
Det är en viktig alltför sällan noterad lärdom. Högskattestaten var ett S-projekt. Gemensam välfärd har Socialdemokratin dock inget patent på. I den allmänna politiska fokuseringen på i sig viktiga frågor som polis, försvar och ordning verkar också regeringen och Januaripartierna ha abdikerat i välfärdsfrågorna. Där finns i dag ett vakuum, för en borgerlighet som kan förena trygghet med valfrihet, personlig autonomi med vård, omsorg och undervisning efter behov att fylla.
Samtidigt finns det också brister i KD:s nya historieskrivning. I sin iver att vända sig till besvikna S-väljare – framför allt kvinnor i offentlig sektor – refererade Ebba Bush Thor inte bara till LO-företrädare utan omnämnde också folkhemsbygget i mycket positiva ordalag.
Visst fanns det ”konservativa” inslag i folkhemmet när monarkin, nationen och demokratin giftes samman. Men folkhemmet i S-tappning blev också alldeles för trångt. De lokala gemenskaperna rymdes inte i enhetsstaten som också var större än samhället. Minoriteter möttes med misstänksamhet. Individen underordnades kollektivet. Den tidiga väljarbasen hade nog känt sig främmande för den nutida partiledarens resonemang.
Välfärdsfokuset tyder emellertid på nyvunnet självförtroende i takt med bättre opinionssiffror; kulturkrig och symbolfrågor kan tonas ned. Inriktningen är klar och idéerna ska nu omvandlas till policy.
Över det gamla kristdemokratiska hjärtlandet lär den norrländska stjärnhimlen lysa extra starkt denna tidiga vinternatt.
