Drömmen var en mardröm
Till exempel drar fotbollslag större publik under perioder av framgång än under perioder av motgång. Detta syns även i politiken där ökande väljarsympatier leder till ännu mer medvind. Framgång föder helt enkelt framgång.
Ett parti som däremot inte drar några större sympatier just nu är Miljöpartiet. I opinionsmätningarna är de under riksdagsspärren, förtroendet för språkrören är i botten och förra veckan rapporterade Sveriges Radio att partiet saknar kandidater i hälften av länets kommuner.
Miljöpartiets språkrör i Kalmar, Max Troendlé, förklarade tappet för Sveriges Radio med att partiet blivit impopulärt, och att det kunde vara socialt tufft att företräda eller öppet sympatisera med Miljöpartiet i små kommuner.
Detta är givetvis märkligt givet Miljöpartiets oerhörda framgångar den senaste tiden. Vi har ju aldrig varit så nära Miljöpartiets drömsamhälle som nu. Till exempel har ju höga skatter och hög inblandning av fossilfritt lett till världens högsta dieselpris. Detta är ju exakt vad Miljöpartiet alltid kämpat för.
Den rödgröna regeringens önskemål om att 20 procent av jordbruksmarken ska vara ekologiskt odlad är för första gången uppfylld. Att dessa 20 procent av marken bara står för sju procent av den registrerade skörden må vara en liten smolk i glädjebägaren, men det är likväl även det en framgång för Miljöpartiet.
”Det mest troliga svaret är att människor insett att Miljöpartiet alltid haft fel, och att deras civilisationsfientliga politik aldrig fungerat ihop med verkligheten. Miljöpartiets dröm visade sig vara en mardröm för andra.”
Till framgångarna ska även läggas att vi helt i enlighet med Miljöpartiets önskemål lagt ner flera kärnreaktorer, och höjt elpriset, samt att en helt hopplös miljöbalk i kombination med att miljöaktivister infiltrerat myndigheter gjort att det numera är hart när omöjligt att bygga något annat än vindkraftverk. Fälla skog går inte heller. I alla fall inte utan att först ha inte bara räknat eventuella fåglar, utan även ha kontrollerat deras kön.
Detta är ju oerhörda landvinningar för miljöpartisterna. De har ju fått som de vill. Varför berättar de inte hur stolta de är? Varför kräver de inte erkännande och beröm? Varför är det när vi lever i deras drömsamhälle tufft att bekänna sig till den miljöpartistiska läran? Det borde ju vara tvärtom. Alla gillar ju vinnare.
Det mest troliga svaret är att människor insett att Miljöpartiet och dess politik aldrig fungerat ihop med verkligheten. Miljöpartiets dröm visade sig vara en mardröm för andra.
Vad man därför bör minnas är att den frihet Socialdemokraterna njuter av sedan Miljöpartiet lämnade regeringen inte är för evigt. Är Miljöpartiet kvar i riksdagen efter valet måste Socialdemokraterna om de vill bilda regering lyssna på och anpassa sig efter Miljöpartiet.
