Död åt realtiden

Realtid. Av och till ser jag reklam för dataföreteelser som tillåter köparen att fatta beslut i "realtid". Ja, det finns till och med dataspel som ger spelaren förmånen att göra saker i realtid. Hur kan man frivilligt betala för detta som arbetslivet ser ut i dag?

Den bästa träning i militärutbildningen jag fått för dagens arbetsliv är nog på en av de första skolorna då kurschefen alltid inledde de praktiska övningarna och testerna med följande utstuderade fras: "Ni har nu tio minuter på er att lösa uppgiften. Av dessa tio minuter har tre redan gått."

Och naturligtvis. Han skulle träna oss inför den verklighet där alla nya beslut helst bör vara fattade för en minut sedan. Rätt beslut. Nu! Tempo! Tempo!

Verkligheten tar aldrig paus. Det är vad som menas med "realtid", numera.

På mitt förra jobb fick jag då och då instruktion av innebörden: "Vi har beslutat ge ut denna bok. Den ska heta så och så och ska ha genererat minst 25 pressklipp i viktigare dagspress före första juni, samt minst ett inslag i tv eller radio. Du ska i morgon bitti föredra förslag på innehåll och författare och i morgon eftermiddag vara klar med baksidestext, pressmaterial, presentation, omslagsdesign och marknadsplan samt tre citat från kända professorer som förklarar varför boken är bra. OBS Vi kan bara betala 100 dollar citatet." Så jobbar många förlag, jag vill inte säga de flesta. De jobbar i realtid.

Följande lapp brukar sitta upptejpad på väggen i tryckerier: "Ja, jag vill ha detta i dag! Vaddå? Om jag hade vela ha det i morgon så hade jag väl ringt och beställt i morgon!" Tryckerier jobbar också i realtid.

Realtid är inte en modern uppfinning. Någonstans i en klassisk memoarbok (Tingstens?) står det om en person ungefär så här: "Han tycktes ha kommit 30 minuter för sent en gång vid 23 års ålder och sedan försökt ta igen den halvtimmmen under resten av sitt liv." Den mannen levde i realtid även han. Man kan se honom framför sig.

Det underliga är att det blir ju inte mer eller bättre slutresultat bara för att alla jagar på. Ofta uppnår man precis samma sak som om man lugnt tänkt igenom vad som skulle ske och när det kunde ske. Möjligen är realtiden resultatet av en maktrelation. Eftersom vissa vill ha friheten att inte behöva bestämma sig, kunna ändra sig eller bara såsa på så delegerar man snabbt realtiden till de andra. Jag vet inte, men det kan vara så.

Och kanske måste det vara så. Tid är en knapp tillgång, och kanske måste den styras så att den går till dem som når störst kreativ höjd i sitt tidsutnyttjande. Då blir eventuellt mer tänkt och fler viktiga framsteg gjorda än om alla skulle få lika stora ransoner av tiden, vad vet jag.

Men vad jag vet är att arbetslivets ekorrhjul frestar på. Och tanken att vid mina sinnens fulla bruk lägga ens ett öre på något vars reklam innehåller ordet "realtid" är mig fjärran.