Annons

Dissonans inom S

Allt fler röster in Socialdemokraterna börjar markera mot ledande företrädares tonläge.
Ledare • Publicerad 1 mars 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Det svenska samtalsklimatet trasas sönder.
Det svenska samtalsklimatet trasas sönder.Foto: Jonas Ekströmer/TT

Kommer eller kommer inte socialdemokraternas missklädsamma strategi att lyckas till valet 2022? Att anklaga Moderaterna för att mana fram ett nytt fascistiskt trettiotal i Sverige genom att samarbeta med Sverigedemokraterna? Och att hela tiden hålla det där med sakpolitik att hamna i skymundan?

Det är inte bara innehållet i den strategin som är stötande utan även formen. En regering skall ställa sig till förfogande för att dess politik skall kunna genomlysas av medier och opposition. Det är sedvana i en normal demokrati. Men eftersom man inte vill stå till svars för tillståndet apropå vård, kriminalitet och energikris så duckar man bara.

Annons

Stefan Löfvens agerande har gjort det övertydligt. Som ende partiledare vägrar han att ställa upp i SVT:s ”30 minuter” och utsätta sig för frågor ha inte valt själv, det vill säga frågor kring hans politik. Han meddelar sig mot omgivningen på Facebook. Där skrev han – eller vilken kommunikatör det nu var – några rader om regeringens politik och så en lång harang om vilken fara för demokratin Sverigedemokraterna och därmed Moderaterna var.

Men kritik hörs inifrån. I Expressen har man intervjuat flera tunga partiföreträdare ute i landet och de är oroliga. Deras väljare bryr sig om jobben och välfärden, inte stormningen av Kapitolium i USA.

En del av dem pekar på att man däremot är på väg att göra samma misstag som vänstern i USA, det vill säga stöta bort arbetare till förmån för besvärjelsepolitik som riktar sig till en välmående medelklass i storstäderna. LO-företrädare möter medlemmar där varannan röstar på Sverigedemokraterna och där det allmänna intresset hela tiden är riktat mot samhällsproblemen snarare än vem som tänker regera med vem.

De här oroliga funktionärerna är inte bara emotionella. Deras invändningar har fog för sig. En nyligen beställd undersökning av Per Rosencrantz och Markus Uvell på Nordic Public Affairs visar detta tydligt. Inför frågan huruvida sakpolitik eller frågan om vilka som skall samarbeta med varandra efter valet var viktigast, svarade sjuttiotre procent att sakpolitiken vägde tyngst. Det är alltså sjuttiotre procent som åtminstone inför den öppna frågan ställer sig kallsinniga till de socialdemokratiska strategernas anslag.

Så vadå, kan man tycka. Ur ett borgerligt perspektiv är det väl bara bra om socialdemokraternas ledning spelar sina kort så pass dåligt. Om deras fulspel inte går hem och flera av deras egna tröttnar och vänder dem ryggen – så mycket bättre för Ulf Kristerssons ambitioner att bilda regering. Problemet är att det inte är hela bilden.

Till bilden hör också ett söndertrasat svenskt samtalsklimat. Den ena huvudparten i politiken sätter i system att strunta i de förgivettagna sätten att begära väljarnas förtroende. I spåren av den socialdemokratiska strategin sås också mörka känslor och radikalisering. En del grupper kommer sannolikt ändå tro på att en tillträdande Kristerssonregering tar Rosenbad i besittning under villkor som inte är demokratiskt godtagbara. Och den socialdemokratiska oppositionen kommer vara bunden av sin tidigare retorik. Hur väl kommer svensk offentlighet må under sådana villkor under den kommande mandatperioden?

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons