Digitalisera för vårdens skull - inte nätföretagens
Förhoppningen sedan nätläkarföretagens etablering har varit att de ska avlasta den ordinarie sjukvården. De ska ta hand om patienter med enklare symptom snabbare och till lägre kostnad. Därmed skulle vårdcentralerna kunna fokusera tid, pengar och personal på mer allvarligt sjuka patienter. En förhoppning som allt mer börjar komma på skam.
Människor lär snarare använda vårdapparna vid symtom som de annars skulle ha struntat i. Därtill finns risken att patienter träffar läkare hos de digitala vårdgivarna när de borde behandlas av en sjuksköterska. Vilket vore mycket olämpligt det redan råder brist på primärvårdsläkare. Nu har även nya farhågor uppstått.
I Region Stockholm har nätläkarföretaget Kry nyligen etablerat två fysiska vårdcentraler. Dessa har på bara några veckor listat 10 000 personer. Något som vanligen tar flera år. Framgången verkar främst bero på att den som använder företagets app möts av en annons där man erbjuds att välja Kry som vårdcentral. Men detta relativt enkla knapptryck tycks fungera missvisande.
Andra vårdcentraler har vittnat om att många personer som bytt från dem till Kry inte har förstått att det var det de gjorde. Något som framgått när personerna har försökt boka tid på sin gamla vårdcentral. Många tycks i stället uppfatta det som att de måste tacka ja i annonsen för att kunna nyttja företagets digitala vårdgivning.
Därmed inte sagt att Krys marknadsföring skulle vara särskilt förkastlig. Den ligger i linje med hur företag agerar på vilken marknad som helst. Men sjukvården är inte, och bör inte vara, som vilken annan marknad som helst. Och vad som är bra för enskilda företag behöver heller inte vara bra för marknaden eller samhället som helhet.
Även om reglerna för hur listning i primärvården stramas åt, vilket de bör, återstår problem med de digitala vårdgivarnas entré. På gårdagens SvD Debatt varnar företrädare från flera delar av primärvården för att systemet kan undermineras.
Vårdcentraler får finansiering baserat på hur många personer som är listade där. Inte bara efter genomförda besök. De är alltså beroende av att ha många relativt friska personer listade som kräver lite vård, men som ser till att pengar finns till de mest behövande patienterna.
Traditionellt har detta skett naturligt. Vårdcentralerna riktar sig främst till närområdet där personer generellt sett har blandade behov. Men enligt artikelförfattarna kan digital listning bryta det mönstret.
Risken är påtaglig att framför allt friska personer kommer vända sig till de digitala vårdgivarna. Dels för att unga människor, som överlag är friskare, har större datorvana och troligen är mer lockade av snabba hjälp. Dels för att patienter med svårare vårdbehov brukar föredra kontinuitet och därför inte lär vilja byta vårdcentral.
Det betyder inte att inga äldre eller svårt sjuka personer kommer vilja använda nätläkare. Eller att inga yngre eller friska kommer gå till en traditionell vårdcentral. Men att bara tillräckligt många följer mönstret kan vara en katastrof för många, redan hårt ansträngda vårdcentraler.
Att människor kan välja den vårdgivare som passar en bäst är viktigt. Men det får inte ske på bekostnad av likvärdigheten eller kvaliteten i sjukvården. När professionen, läkarna själva, nu varnar för vårdvalets bieffekter måste även borgerliga politiker ta det på allvar. Inte minst för att bevara systemets legitimitet.
