Det jäser av missnöje över ölmonopol

Valet av öl vid bardisken eller från Systembolagets hylla är som alla former av konsumtion i viss mening en fråga om identitet. Men det är inte som för 30 år sedan en politisk signal.

När vi i dag talar om polarisering i Sverige glömmer vi lätt att en back öl från Spendrups eller ett flak av Pripps Blå för många också varit ett politiskt val. Spendrups marknadsförde sig tidigt som det privata alternativet och ett öl hade till och med namnet ”Private Brew”- privatbryggt.

Det säger något om hur det privata blev politiskt på 1970 och 80-talen. Att köpa några flaskor Norrlands Guld – bryggda av Spendrups – till helgen var ett avståndstagande från monopol, statlig industripolitik och förmynderi. Och ett ställningstagande för fri företagsamhet, enskilt ägande och en levande ölkultur.

Statliga Pripps höll på att få ett totalt bryggerimonopol i Sverige. Under efterkrigstiden hade de mindre bryggerierna - ofta beläget i stadskärnorna eftersom det är onödigt av ekonomi och miljöskäl att flytta på vatten - och sedan rivit byggnaderna. ”Omstruktureringen” av bryggerinäringen leddes av staten genom Bryggeriinvest,. Författaren och historikern Nils Johan Tjärnlund har i en artikel i nättidningen Smedjan förtjänstfullt uppmärksammad denna del av den svenska ekonomiska historien.

Långt in på 1980-talet gick utvecklingen mot ett totalt statligt monopol. Det vände ungefär när motståndet mot löntagarfonderna var som störst. Spendrups tappade upp allt fler fat av. Åbro i Vimmerby köptes tillbaka av ägarfamiljen efter att ha varit i statlig ägo.

Ölet genomgick en renässans. Från att ha varit en produkt för a-lagarna vid torget till att skumma som aldrig förr. Länge hade ju sunkiga produkter uppkallats efter öl i folkmun. Pilsnerfilmer och pilsnerkorvar ord som vittnade om ölets svaga ställning som historikern Lennart Johansson vid Smålands Museum noterat i sin forskning.

Pripps monopolliknande position på marknaden gick genom stora lån och borgensåtaganden till kunderna. Dåvarande Pris och kartellnämnden granskade också hur den statliga jätten rabatterade öl i Norrland där det länge fanns mindre bryggerier. En efter en slogs mikrobryggerierna ut.

Modellen med lån till kunder överlevde dock Pripps som i dag blott är ett varumärke inom danska Carlsbergkoncernen. När mikrobryggerierna poppar upp som svampar ur jorden över hela landet koncentreras utbudet av fatöl på de större krogarna till bryggerijättarna Carlsberg och Spendrups. Bryggerierna erbjuder lån, kranar och kylar mot långa bindande avtal som i praktiken utestänger andra - inte minst - lokala producenter.

Konkurrensverket har tidigare inlett en utredning om otillbörlig konkurrens från de dominerande aktörerna. Affärsmodellen är förståelig som princip. Krogar har svårt att få banklån och att krogar och bryggerier samarbetar är knappast något nytt.

Men det gäller att ha ett pro-market och inte ett pro-business-perspektiv. Att vara för marknaden, men inte för enskilda aktörer. Även privata monopoltendenser ska motverkas. Och det är viktigt att påtala att marknaden inte alltid är självreglerande. Staten har också att kontrollera den och vid behov upprätthålla konkurrensen.

Och dagens två dominerande bryggerier kan nog påminnas om hur de i många år motarbetades av den statliga bryggerijätten Pripps som på alla tänkbara och otänkbara sätt backades upp av den svenska staten.