Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Det börjar likna historieförfalskning

Statsministerns strategi att döma ut oppositionen som demokratiskt illegitim faller helt sedan han tonat ned det svenska kommunistiska partiets antidemokratiska historia.
Statsminister Stefan Löfven hävdar nu att Vänsterpartiet Kommunisterna genom historien stått upp för demokratin.
Statsminister Stefan Löfven hävdar nu att Vänsterpartiet Kommunisterna genom historien stått upp för demokratin.
Foto: SVT Bild
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

När vänsterpartiets partisekreterare Lars Ohly lanserade sin kandidatur till att bli partiordförande kommenterades det av dåvarande statsminister Göran Persson.

”Jag tycker att Lars Ohly ska sluta kalla sig för kommunist.” Perssons ton var hård och han uttalade för övrigt Ohlys efternamn medvetet fel.

Antikommunismen har varit en röd tråd i den svenska socialdemokratins historia. In i modern tid.

Men nu när statsminister Stefan Löfven lägger all sin kraft på att döma ut en M-ledd regering som ett demokratiskt hot skrivs också historien om. I en intervju i Dagens Nyheter säger Löfven att han ”aldrig uppfattat att VPK inte stod upp för demokratin”.

Detta om ett parti vars ungdomsförbund häpnadsväckande nog fortfarande bekänner sig till kommunismen.

Löfven kommer själv från en fackföreningsrörelse som alltid varit uppmärksam på kommunistisk infiltration. Traditionen att hålla V(PK) utanför grundlagsfrågor, utrikes- och försvarspolitik upprätthölls långt efter Berlinmurens fall av Göran Persson. Socialdemokratiska regeringar har alltså inte som Löfven antyder skiljt mellan uttalanden, internationella förbindelser och Kubadyrkande från partiets riksdagsarbete.

Debatten om hoten mot demokratin går nu helt överstyr. Det visar att att syftet med brunsmetningen inte alls handlar om att värna demokrati utan om att värna maktinnehavet.

Det finns all anledning att respektera dem inom Liberalerna som nu lämnar. Där handlar frågan inte om partitaktik. Att kommunalrådet i Kalmar Carl-Henrik Sölvinger lämnar partiet och uppdraget försvagar också den lokala borgerliga alliansen. Sölvinger har varit en ovanligt initierad sakpolitiker som behövs i lokalpolitiken.

Förespråkare av ett borgerligt regeringsalternativ bör dock inte sjunka till Löfvennivån och tjata om Vänsterpartiets kommunisternas lojala stöd till Socialdemokraterna under efterkrigstiden. Ingen konservativ, kristdemokrat, liberalkonservativ eller liberal kan blunda eller bör avstå från att kritisera Sverigedemokraterna när så är befogat.

Bättre då att säga som det är. Valet nästa år handlar inte om som centerledaren Annie Lööf och statsminister Stefan Löfven försöker inpränta om en ”mittenregering” mot ett högeralternativ.

Socialdemokraterna är ett parti något till vänster om mitten. Miljöpartiet kan på lokal nivå inta en konstruktiv vågmästarställning men har nationellt gått allt längre åt vänster. Och även med Centern får denna regering en vänsterlutande profil eftersom den är beroende av vänsterpartiet som Annie Lööf heller inte uteslutit överenskommelser med. Det må vara retoriskt möjligt att kalla detta för ett mittensamarbete, men det är en självpåtagen etikett som inte svarar mot koalitionens sammansättning.

En M+KD

En M+KD+L regering skulle internationellt gå under etiketten ”center-right”, precis samma stämpel som sattes på Fredrik Reinfeldts alliansregering.

L regering skulle internationellt gå under etiketten ”center-right”, precis samma stämpel som sattes på Fredrik Reinfeldts alliansregering.

Det är en regering bestående av liberalkonservativa, av kristdemokrater och liberaler.

Mot varandra står således ett center-höger alternativ stött av Sverigedemokraterna mot en vänsterlutande regering. Det är i det sammanhanget Liberalernas val under helgen ska förstås. Vad andra definierar som mitten blir i själva verket ett alternativ som är mer till vänster än mitten.

Där kan debatten börja.

Läs mer