Det blev Anders Åkesson som till slut fick Svarte Bredbandspetter

En lång lång rad av artiklar. De rör alla regionförbundets bredbandssatsning. Med viss förvirring försöker jag få svar på varför det som skedde hände just så. Att något har hänt är säkert, så många svarta rubriker jag ser. Men vad?

För den skull har jag talat med ett antal folkvalda och tjänstemän som varit iblandade och alla haft sina perspektiv. Jag har också gått igenom styrelseprotokollen hos regionförbundet. Journalisten Jesper Ericson lät slutligen regionförbundets ordförande Anders Åkesson komma till tals den 9/2. Hans perspektiv ger ju också pusselbitar till bedömningen. Andra har inte velat intervjuas, med skälet att det skrivits nog.

Kanske. Men jag känner ändå en tyst uppfordran att försöka ge ett balanserat omdöme. Det är ju inte ofta vi ser stora projekt löpa gatlopp på detta vis. Kanske finns det lärdomar att dra.

En första faktor som slår mig är de oklara mål som bredbandsutbyggnaden ges i regionförbundets diskussioner. Bör inte den som beställer större tekniska system redan från början ha en tydlig blick för hur systemet ska användas? I de några år gamla protokollen från regionförbundet nämns bredband först och främst som ett medel för intern myndighetskommunikation: för bibliotek, vårdcentraler och decentraliserade förvaltningar. Sedan glider det gradvis över i en diskussion om tillgänglighet även för externa användare. Till slut kretar diskussionen kring småföretagare i glesbygd.

Den som beställer större offentliga tekniska system bör nog ha en fem-sju års framförhållning i sina mål och inte glida mellan dem. Vi kan ju jämföra med beslutsfattandet inför byggandet av Ölandsbron.

En andra faktor är det som någon kallade för regeringens ”agnade metkrok”. Regeringsbesluten om stora bidrag fick tydligen diskussionen att kantra över, och regionförbundets egna ambitioner har efter vad jag fattar påverkats starkt av bidragsmöjligheterna. Frågan är om detta har påverkat förbundets stabilitet som teknisk beställare.

En övergripande fråga som jag inte kommer undan är varför regionförbundet skulle göra denna satsning och inte länets kommuner var och en för sig? Många av dem har redan vid bredbandsteckning och erfarenhet av teknisk upphandling. Mindre kommuner skulle ju lätt kunna teckna hängavtal när större byggt ut. Och eventuella misslyckanden hade blivit begränsade. Den saken bekräftas villigt när man talar med företrädare för större kommuner, som under längre tid tvivlat på regionförbundets kompetens som upphandlare.

Här kommer vi in på en tredje, central faktor. Det må vara så att regionförbundets ordförande Anders Åkesson velat göra bredbandsutbyggnaden till en haussad profilfråga. Men han har inte mäktat med att utöva en tillräckligt stark politisk ledning för att regionförbundet skulle ”äga” sin egen fråga. Konstruktionen med 13 separata avtalsundertecknare ledde till ett klimat där några kommuner kunde pressa andra att skriva på och därmed få dem att ta risker de själva inte ville vara ensamma om.

Intervjuer ger ett bestämt intryck att det varit mindre kommuner och kommuners it-chefer som varit de drivande. Den politiska ledningen i regionförbundet har stort sett seglat med.

Detta bekräftas när man talar med styrelseledamöter i förbundet. Företrädare för större kommuner må ha givit Åkesson skarp kritik under projektets gång. Men någon förutsättningslös diskussion om regionförbundet skulle engagera sig över huvud taget, om vilken teknik (tråd eller trådlöst) som skulle väljas, och vilka kriterierna och kraven på det utbyggande företaget skulle vara tycks inte ha förekommit. De valda har gjort som de valda gör i de flesta kommuner – litat på att någon annan som kunnat bättre verkligen kunde bättre.

Därför har samarbetet med det pressade Accelerated Wireless nu sagts upp och en ny försenande anbudsomgång inletts. Ett alternativ hade ju varit att hålla fast vid samarbetet, men pressa entreprenören än hårdare, i hopp om att denne tillslut skulle ge upp och låta sig köpas av ett företag med bättre resurser, Skanova exempelvis. De hårda nyporna hade inte Åkesson.

En tanke är därför det inte bör vara regionförbundet som i framtiden står för större teknikuppköp; institutionen saknar tillräckligt stark politisk ledning och stabil planering för detta. Och dessutom läggs alla ägg i en korg.

Men å andra sidan kan man ju också undra om bredbandsprojektet givit så mycket negativa rubriker om inte förbundet envisats med att göra det till en profilsatsning. Mycket stora delar av länet har redan bredband. Företag bygger vidare, till och med Accelerated Wireless, kan vi läsa om. Är det så mycket att vara upprörd över att användare i glesbygd får betala de sista förbindelserna själva eller bilda lokala samfälligheter som köper? Så gör ju alla andra? Kan det vara så att regionförbundets inblandning kanske försenat den marknadsmässiga utbyggnaden?

Per Dahl