GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Det är dags att ordna samordnarna

Företräder nationella samordnare sig själva eller regeringen?
Ledare • Publicerad 30 september 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Regeringens nationelle samordnare för ökad kvalitet inom äldreomsorgen Göran Johnsson överlämnar ett betänkande till socialminister Lena Hallengren.
Regeringens nationelle samordnare för ökad kvalitet inom äldreomsorgen Göran Johnsson överlämnar ett betänkande till socialminister Lena Hallengren.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

”Vi tillsätter en nationell samordnare”. Denna mening har uttalats i vart fall ett 50-tal gånger av olika ministrar i regeringar av olika kulör. I många fall har inrättandet av samordnaren varit ett enkelt sätt att visa handlingskraft. Denna modell brukar motiveras med att regeringen har svårt att styra över kommuner och självständiga myndigheter. Någon ska därför samordna.

Men om den nationella samordnaren företräder regeringen eller blott sig självt är faktiskt oklart. En statlig utredning exempelvis, är helt fristående från regeringen och ministern får inte lägga sig i utredarens arbete. Den har status som en myndighet. Frågan är viktig eftersom en samordnare som saknar en självständig ställning har lojalitetsplikt gentemot regeringen och därför exempelvis kan ha svårt att rikta någon kritik mot ministären eller föreslå för regeringen mindre önskvärda åtgärder. För den som samordnaren talar med är det naturligtvis också viktigt att veta vem man talar med.

”När regeringen på torsdagen publicerade skrivelsen Arbetsgrupper och andra osjälvständiga organ inom regeringskansliet fanns en förhoppning om att gåtan skulle få en lösning.”

När regeringen på torsdagen publicerade skrivelsen Arbetsgrupper och andra osjälvständiga organ inom regeringskansliet fanns en förhoppning om att gåtan skulle få en lösning.

Det markeras visserligen att en utredare inom regeringskansliet kan få en självständig ställning genom att det fastslås att vederbörande presenterar sitt resultat i ”eget namn”. Men det slås också fast att begrepp som ”samordnare” inte har någon betydelse för organets rättsliga status.

Att inrätta samordnare kan i viss fall ses som en modell syftande till att runda de självständiga myndigheterna och därmed överföra inflytande direkt till regeringen.

Ett mer korrekt namn på tjänstepersonerna än ”nationella samordnare” är därför ”regeringens samordnare”.

Martin TunströmSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.