Annons

Den snäva mitten

Centerns successiva tapp i väljarstöd till såväl vänster som höger vittnar om att partiet inför valet behöver ansluta antingen till den moderatledda oppositionen eller de rödgröna. Projektet att skapa en bred mitten på Centerns villkor har inte fungerat.
Ledare • Publicerad 27 maj 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Centern behöver välja sida.
Centern behöver välja sida.Foto: Fredrik Persson/TT

Den ”breda mitten” som Centerpartiet nu har talat om i en mandatperiod är i själva verket relativt smal. Den består i princip av Centern själv.

Partiets dröm om något slags storkoalition liknande de som ofta funnits i Tyskland – där röda, blåa och gröna partier samverkat med varandra i olika regeringskonstellationer av och till – har inte slagit in. Liknande så kallade regnbågskoalitioner är inte en del av svensk rikspolitisk tradition.

Annons

Att sådana samarbeten förekommit och förekommer i många svenska kommuner är en annan sak. Kommunpolitiken har ofta en mer pragmatisk prägel, vilket innebär att förutsättningarna för samarbeten ser helt annorlunda ut.

Det är svårt att inte se det faktum att Centerns opinionsstöd på riksplanet under det senaste året har minskat som något annat än att väljarna säger nej till en sådan regnbågsvision. Turbulensen under denna mandatperiod har visat hur skakigt ett sådant försök kan bli.

De senaste tio åren har Centerpartiet sällan varit så starkt i opinionen som under året fram till valrörelsen 2018, då man fortfarande var en integrerad del av det borgerliga samarbetet. Det återspeglas också i valresultaten. 2014 fick partiet drygt sex procent av rösterna, 2018 8,6 procent. Om opinionssiffrorna under 2017 och 2018 pendlade mellan tio och tolv procent har de därefter successivt sjunkit, om än med med vissa återhämtningar av och till. Enligt den senaste mätningen från DN/Ipsos i maj ligger partiets stöd på så lite som fem procent, jämfört med tio procent i somras.

”Enligt den senaste mätningen från DN/Ipsos i maj ligger partiets stöd på så lite som fem procent, jämfört med tio procent i somras.”

Det är intressant i sammanhanget att det borgerliga parti som fortsätter insistera på ett samarbete över blockgränserna således tappar i stöd, medan det andra borgerliga parti – Liberalerna – som för en tid stödde januariöverenskommelsen och under lång tid såg sina siffror dala nu återigen med både en ny partiledare och i ett återetablerat samarbete med övriga borgerligheten åtminstone är på väg att återhämta sitt väljarstöd.

Att Centern tappar i stöd betyder förstås inte att Centerns väljare motsätter sig ett samarbete med Socialdemokraterna. Bilden är mer komplicerad än så. Å ena sidan har en del av det förlorade väljarstödet gått till den Moderatledda oppositionen. Men en ansenlig del av väljarna har också gått över till Socialdemokraterna.

Partiets försök att skapa en blocköverskridande konstellation har alltså motsvarats av en inre spänning bland dess väljare. Vissa lutar mer åt höger, andra mer åt vänster. Men medan partiet under Annie Lööf fortsätter gå i gamla hjulspår tycks väljarna å sin sida tycka att det nu är dags för ett val: Antingen samverkar man med den stora borgerliga familjen, eller så går man med hull och hår över till den rödgröna sidan.

Det skulle vara en tydlig varudeklaration inför valet. Vilket regeringssamarbete ser man framför sig? För den som röstar på Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna är det klart och tydligt. För de rödgröna är det mer oklart. Centerpartiet borde välja sida.

Mycket vatten runnit under broarna sedan Alliansens dagar, då Lööf gick till val med Ulf Kristersson (M) som statsministerkandidat. Sedan dess har spänningarna mellan de forna alliansvännerna varit många. Men som demonstrerats av Liberalernas omsvängning under Nyamko Sabuni, som nu fortsätter under Johan Pehrsons ledning, är det inte omöjligt att återupprätta ett borgerligt samarbete trots den gångna mandatperiodens slitningar. Istället för att skapa en bred mitten skulle Centern kunna bidra till att återupprätta den breda borgerligheten.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons