Den nödvändiga resan till elefantkyrkogården
I bästa fall gjorde Dan Eliasson det som den goda ämbetsmannen måste göra efter en större förtroendekris: Han är väl medveten om att en generaldirektör på det hela taget närmast inte kan och inte heller ska kunna avskedas av regeringen. Därför valde han att själv lämna sitt uppdrag på Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB) för att ställa sig till regeringens förfogande. Nu lär Eliasson få något utredningsuppdrag på den så kallade elefantkyrkogården tillsammans med andra tidigare myndighetschefer.
Kritiken mot Eliasson blandar stort och smått. Och rätt och fel. För att vara chef på en myndighet som har ett kommunikativt ansvar för krishanteringen begick Eliasson själv alla kardinalfel när han på frågor om hans resa mitt under pandemitid till soliga breddgrader svarade att den var ”nödvändig”. Det var ett slag i ansiktet på många svenskar som valt bort julbordet med släkten och nyårschampagnen med vännerna.
Visst finns det ett visst drag av felfinneri i kritiken. Att generaldirektörer är svåra att avskeda är en konsekvens av att myndigheterna arbetar självständigt från regeringen. De ska inte av rent politiska skäl kunna sparkas. Och även om Eliassons ersättning måste sägas vara hög hör det därför till att en omplacerad myndighetschef behåller sin lön.
Andra myndighetschefer uppmärksammas också för resor. Ett svenskt drag är också att en hög företrädare tvingas sluta inte för att vederbörande begått något formellt fel eller för att verksamhetsmål inte uppnås utan för vad som uppfattas vara bristande moral.
Men så ser den svenska kulturen ut. Kanske kan den förstås mot bakgrund av ett lutherskt arv där de centrala samhällsföreträdarna uppfattas som ”kallade” till sina positioner och där tro, eller läs för 2000-talet personlig övertygelse, hänger nära samman med liv. Inom denna ram förutsätts den offentliga högsta maktens chefer och folkvalda dela medborgarnas livsförutsättningar. Den hårda kritiken mot Eliasson kan förstås som tillitsmyntets andra sida. Svensken lutar på myndigheter, stat och ministrar - men kräver att det moraliska kontraktet upprätthålls.
Det var lätt att rikta kritik mot Eliasson. Relationen mellan myndigheter som rör ordning, kris och beredskap kännetecknas av visst revirtänkande. Eliasson är med sin koppling till Socialdemokraterna också ett lämpligt politiskt val av syndabock för oppositionen. Trots kritiken mot Eliasson som polischef fick han rollen som generaldirektör för MSB som hamnat allt mer i centrum när det gäller frågor som beredskap, antiterror och gråzonsproblematik.
Och möjligen uppfattade sig Eliasson som osårbar när han valde att ta flyget från Sverige mitt under krisen.
Alla har också en åsikt om Eliasson och det är lättare att tvinga fram en avgång än att resa de mer komplexa frågorna om hur kampen mot corona nu ska fortsätta. Det är också en av vår tids karaktäristiska drag. Mediedebatten rör det som är lätt att skildra och det som ger klick.
Den pandemilag som om den beslutas på fredag börjar att gälla på söndag har under jul- och nyårshelgen emellertid fått mindre uppmärksamhet än MSB-generaldirektörens personliga tillkortakommanden.
Möjligen kan Dan Eliassons nödvändiga resa till elefantkyrkogården leda till att regionerna får fler frågor om vaccinationstakten och att lagförslaget i sista minuten ges berättigad uppmärksamhet.
