Därför är Burma inte Sydafrika

"Efter sin frigivning från husarresten skulle den vackra och modiga förgrundsgestalten sopa undan generalerna med stenansiktena och bli ledare för ett vänligt och enat land. Hon skulle sedan dra sig tillbaka som Asiens Nelson Mandela".

Ledare • Publicerad 24 november 2010

Så skrev den politiske krönikören Gideon Rachman i Financial Times om en film med lyckligt slut. Men Burma är inte Hollywood, konstaterar han.

Oppositionsledaren Aung San Suu Kyi har befunnit sig i husarrest av och till sedan 1989. I valet 1990 fick hennes parti NLD 80 procent av rösterna. Valet den 7 november i år ledde inte oväntat till betryggande seger för ett svagt, juntavänligt parti. Aung San Suu Kyi släpptes kort därefter, eftersom generalerna nu har landet i sitt grepp. På tisdagen fick hennes ena son, Kim Aris, tillstånd att besöka sin mor, som han inte sett på tio år.

Men vid sidan av denna gest har militärjuntan förbjudit utgivningen av åtta lokala tidningar som skrev för mycket om Aung San Suu Kyis frigivning. Man räknar med att det finns 2000 politiska fångar i landet.

Det fanns nog en och annan som hoppades på ett Hollywoodslut på historien. Det var frestande att dra paralleller med sagan om Nelson Mandela, som fick lämna fängelseön Robben Island och ena ett sargat land.

Men det finns tre viktiga skillnader mellan de båda galjonsfigurerna, skriver Rachman. Apartheidregimen i Sydafrika insåg att en förändring var nödvändig. Omvärlden tryckte på genom sanktioner. Nelson Mandela hade en stark politisk organisation.

Ingen av dessa förutsättningar finns i Burma. Generalerna har i det noga regisserade valet visat att demokratin mest är en fasad utåt. Burmas naturtillgångar, olja, gas och trävaror, har gjort Kina till en god handelspartner och politisk bundsförvant. Indien håller också dörren öppen för handelsutbyte. Ingen av dessa båda stormakter är villig att äventyra sina affärer i en politisk kraftmätning mellan generalerna och oppositionen

För det tredje är Aung San Suu Kyis parti NLD en försvagad maktbas. Andra grupperingar, inte minst de många exilburmeserna har sina anspråk och förväntningar.

Men är det alldeles hopplöst att tro på en film med ett lyckligt slut? Det är kanske inte Nelson Mandela som ska kopieras utan en annan statsman, som segrade med moralen som enda vapen. Jag tänker på Václav Havel, författaren och filosofen, som var president i Tjeckoslovakien 1989-93 och i Tjeckien 1993-2003. Han hade inget parti bakom sig, bara idéerna, drömmarna och kravet på rättvisa. "Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort".

Ordet är mitt:

Ulf Wickbom

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.