Annons

Dämpa testfebern

Ingen är hjälpt av ett visst antal coronatester i veckan.
Ledare • Publicerad 27 maj 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Provtagning har inget egenvärde.
Provtagning har inget egenvärde.Foto: Johan Nilsson/TT

I politiken finns en ständig frestelse: runda tal. 100 000 tester för det nya coronaviruset per vecka är en sådan. Detta jämna tal har kommit att styra politiken på ett sätt som är direkt olyckligt. Fixeringen vid målet innebär en risk att resurser slarvas bort, att prioriteringar glöms bort och att i slutänden ingen blir friskare.

Tester har ett par viktiga syften. Det främsta är att kunna identifiera de patienter vars symtom tyder på covid-19 som verkligen har sjukdomen. Det andra är att hindra anställda i vård och omsorg från att sprida sjukdomen till patienter och brukare, och samtidigt att underlätta för personal som har varit sjuk att återgå i arbete. Därutöver har samhället ett intresse av att veta hur infektionen sprids.

Annons

Men vilka problem testerna ska lösa har kommit bort och fokuset hamnat på att de ska utföras. Det har gått politik i saken. 100 000 tester i veckan är en framgång för regeringen, 30 000 tester – som nu – ett politiskt misslyckande.

Coronahanteringen är för viktig för att skötas på det viset. Siffran 100 000 tester var en uppskattning från Folkhälsomyndigheten när antalet nya fall i intensivvården var mycket högre än det är idag. I den senaste versionen av strategin, daterad 5 maj, uppger Folkhälsomyndigheten rentav att det skulle behövas en kapacitet på 150 000 tester i veckan.

Men antalet nya fall i intensivvården har minskat dramatiskt, från nästan 300 i vecka 15 till knappt 120 i vecka 20. Och hittills har några samhällsriskabla personalbortfall inte rapporterats. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som sammanställer en nationell lägesbild, har inte beskrivit samhällspåverkan av pandemin som något mer än måttlig. I Previa Sjuk och Frisk, ett statistik- och analysverktyg för kort- och långtidsfrånvaro, var sjukfrånvaron 2020 nere på 2013-2019 års nivåer redan i slutet av april.

Trots att fler tester verkligen har gjorts med tiden, har antalet identifierade fall heller inte ökat.

När testerna väl har hunnit leta sig långt upp på den politiska dagordningen, har de alltså tappat något av sin aktualitet utanför politiken.

Mot bakgrund av hur smittspridningen har utvecklats är det knappast förvånande att såväl Folkhälsomyndigheten som sjukvårdens huvudmän, regionerna, snarare vill tala om testning som uppfyller behoven än en viss kvantitet. ”Vi lämnar lite fokus på numerären och vill istället fokusera på att vi måste etablera en ändamålsenlig testning”, sa Karin Tegmark Wisell, avdelningschef för mikrobiologi vid Folkhälsomyndigheten, på tisdagens presskonferens.

Skulle testningen ändå utvecklas som politiken vill, och utsträckas till grupper som varken har symtom eller direkta behov av att testas, kan det rentav skapa en hälsorisk. I sin strategi varnar Folkhälsomyndigheten för övertro på vad ett negativt resultat innebär: ”Ett negativt provresultat blir så länge det finns spridning i samhället snabbt inaktuellt.” Detta innebär att samhället prioriterar en kostsam verksamhet utan uppenbar nytta.

Det är begripligt om det i politiken finns en viss längtan efter att återgå till normala spelregler, med tydlig opposition, konfliktytor, hård kritik och förmåga att visa handlingskraft. Men coronatesterna är helt enkelt fel arena för politikens återuppvaknande.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons