Civilkurage gav varning i stället för medalj
En bussförare i Jönköping har blivit varnad av sin arbetsgivare, transportföretaget Arriva, för att han en kväll i september klev ur sin buss för att avstyra en misshandel utanför bussen.
Det var tjänstefel, säger Arriva, och varnar honom samt meddelar att om något liknande händer igen får han sparken.
Bussbolaget säger att bussföraren riskerade bussen, sin egen och sina passagerares säkerhet och att han i stället borde ha låst in sig i bussen, ringt larmcentralen och väntat på polisen.
De praktiska omständigheterna behöver man kanske inte orda så mycket om, förutom att konstatera att bussen stod vid ändhållplatsen, att alla passagerare hade stigit av och att föraren tog med sig kassan och låste bussen innan han lämnade den.
Han borde ha väntat på polisen, i stället för att ingripa själv, säger Arriva. På
radioreporterns fråga om inte det var riskabelt eftersom det kan ta lång tid innan polisen kommer svarade Arrivas representant att det kan man inte vara säker på!
Arbetsgivarens reaktion är så besynnerlig att man misstänker att det ligger något annat bakom. Kanske ville Arriva av andra skäl ge just den här chauffören en varning men tyck?te sig saknade tillräckliga skäl att göra det. Det vore också anmärkningsvärt men möjligen inte uttryck för så extremt dåligt omdöme som det är att varna chauffören och hota honom med avsked.
Den här händelsen säger en del om det genomsocialiserade samhälle vi lever i. Det är så ovanligt att någon visar civilkurage och utsätter sig själv för fara för att hjälpa någon annan att vi inte vet vad vi ska göra när det händer.
Det normala i Sverige är att vi väntar på att någon annan – ”samhället” det vill säga den offentliga sektorn – ska ordna saken åt oss så vi slipper ta ansvar. Fungerar inte det som vi förväntar oss så får det vara, hellre än att vi agerar själva.
Vi vet alla vad som hade hänt om chauffören följt regelverket och väntat på polisen. Det hade dröjt kanske 20-30 minuter för polisen att komma till platsen och på den tiden hade våldsverkarna hunnit skada sina offer – en ung man och hans flickvän – riktigt illa.
Visst, chauffören bröt mot företagets regler. Men han räddade två personer från att bli svårt misshandlade. Vilket är viktigast för Arriva, stelbenta regler eller medmänsklighet?
