Chefer utan gränser gör personalen sjuk

Svenska chefer borde granskas. Hur leder de arbetet egentligen? Ger de för mycket frihet till sina medarbetare så att dessa riskerar att bli överansträngda? Allt fler blir ju sjuka av stress och psykisk utmattning och en av orsakerna kan vara otydligt ledarskap.

Jag läste detta i en mycket intressant debattartikel i Dagens Nyheter i söndags. Den var skriven av journalisten Tinni Ernsjöö Rappe och forskaren Lars Strannegård, docent på Handelshögskolan i Stockholm.

De menar att det finns en risk för att chefer faktiskt driver in sina medarbetare i psykisk ohälsa. Medarbetarna får nämligen inte tillräckligt tydliga gränser av sina chefer. Ibland har de inte heller rätt befogenheter eller resurser.

Forskarna har många exempel från svenskt arbetsliv. Lärare, IT-chefer, finansmäklare, redaktörer och läkare. Alla berättar de om frustrationen över att inte hinna och inte duga. En IT-chef hade till uppgift att ”se till att all datateknik fungerar som den skall på företaget”. Men hon hade inte befogenhet att köpa in nödvändig utrustning och inte heller att anställa personal för att uppfylla detta breda mål.

Inte undra på att det leder till en övermänsklig stress.

Vad gör cheferna då för fel? De talar inte om när resultatet duger eller hur mycket arbete som är tillräckligt. I stället får medarbetarna själva bestämma hur stor insats som krävs och var gränsen går för ett väl utfört arbete. ”Se vad du kan göra åt saken”, är en typisk uppmaning från en svensk chef. Den som inte ger direkta order, utan är lite mer informell anses vara en god ledare. Men medarbetaren får en ständig känsla av att inte ha gjort tillräckligt. Man är aldrig nöjd, blir aldrig färdig, det går alltid att göra mer och bättre.

Det positiva med denna ledarstil är att arbetslivet har blivit mänskligare och stor frihet uppskattas dessutom av många, säger forskarna. Men det kan alltså föra med sig alltför mycket eget ansvar. ”Upplevelsen av att aldrig bli färdig, att aldrig se slutet och det faktum att det alltid finns utrymme för förbättringar skapar i slutändan utslitna och sjuka människor”, skriver de. Det är inte bara neddragningar och ett allmänt högt tempo i samhället som skapar långtidssjukskrivningar, utan även ett otydligt ledarskap.

I min egen ledningsgrupp diskuterade vi detta häromdagen. Vi arbetar själva under frihet och ger frihet i vår tur. Kanske för mycket. Det ska vi fundera på.

Tinni Ernsjöö Rappe och Lars Strannegård anser att varje chef måste kunna tala om hur mycket arbete som är tillräckligt. Chefen ska sätta upp mål men också rimliga gränser. Och så tycker de att de rådande ledarskapsidealen ska granskas kritiskt.