Centerns religiösa paradoxer
Centerpartiet utgör en speciell kombination av det traditionella och det moderna. Det är det enda borgerliga parti som fortfarande ställer upp i kyrkovalen där de förtroendevalda i Svenska kyrkan utses. Det påminner om partiets själ, dess starka ställning och ursprung i socknen där församlingen är en naturlig del.
Väckelsen i Sverige som gav upphov till frikyrkorna påverkade också Centerrörelsens historiska föregångare. Men bönderna var lojala i Svenska kyrkan och i den mån de anslöt sig till väckelseförsamlingar gick snarare - likt högerns sympatisörer - till Evangeliska Fosterlands stiftelsen som blev Svenska kyrkans egen väckelserörelse än till ett självständigt samfund som Missionsförbundet, nuvarande Equmeniakyrkan. Det är symptomatiskt att det är i denna rörelse som den tidigare partiledarkandidaten Daniel Bäckström från Säffle har sin bakgrund. Och hans tidigare defensiva uttalanden om samkönade äktenskap och Pridetåg diskvalificerade honom från partiledarskapet. Bäckström bannlystes av organisationer som ungdomsförbund och studentförbund trots att Bäckström var den kandidat som i också övrigt mest lever upp till centerrörelsens traditionella ideal.
Valberedningen har nu alltså till partiledare föreslagit Muharrem Demirok. (Vem Centerpartiet i Kalmar län föredrog tycks vi dock aldrig få veta. Distriktet meddelar att ”han var en av dem som nominerades”).
Att Demirok kallar sig kulturell muslim och samtidigt är medlem i Svenska kyrkan kyrkan har väckt uppmärksamhet och lett till raljanta kommentarer både vad avser Centerpartiet och Svenska kyrkan från den liberale riksdagsledamoten Robert Hannah. Professorn Joel Halldorf hävdar å sin sida att Svenska kyrkan låter vara och en vara med på sitt eget villkor och det är ”därför självklart att en muslim kan vara medlem i Svenska kyrkan”.
Det för tankarna till en frikyrklig föreställning om de lutherska kyrkorna som känns igen från historien. Att de sanna troendes plats är i frikyrkans samfund.
Men den bortser från att dopet sedan 1996 är medlemsgrundande i Svenska kyrkan. Antingen är Demirok döpt och kan således inte kallas sig muslim eller så fanns han med i rullorna innan 1996 inför det att staten och Svenska kyrkan förändrade sina inbördes relationer. Då är det meningen att kyrkoherden i hans församling ska kontakta honom i avvaktan på ett dop.
”Muharrem Demirok personliga tro och samfundstillhörighet kan tyckas vara hans personliga ensak helt och fullt.”
Muharrem Demirok personliga tro och samfundstillhörighet kan tyckas vara hans personliga ensak helt och fullt. Men saken illustrerar inte bara ett nytt religiöst landskap i Sverige med flytande och diffusa identiteter utan får också en särskild politisk dimension eftersom den är kopplad till Centerpartiet.
Om två år är det åter kyrkoval. Som ordförande i Centerns styrelse kommer Muharrem Demirok som ”kulturell muslim” och medlem i Svenska kyrkan att ytterst ansvara för framtagandet av partiets kyrkopolitiska program. Den speciella kombinationen av det traditionella och det moderna ger upphov till den paradoxen.
