Centerförnyelse, var god dröj

Partiets seminarier var slutna och enbart för kommunpolitikerna. Det är ett minst sagt ovanligt drag i svensk politik och det är ett beslut som vittnar om bristande respekt för journalistiken.

Kommundagarna brukar vara öppna med undantag för seminarier som hur man hanterar media och ger partierna en möjlighet att peka på deltagande och öppenhet. Och för ett parti som betonar sin folkrörelsekaraktär ter sig den nya slutenheten som minst sagt motsägelsefull.

På extrastämman och kommundagarna har dock sakfrågor på det hela taget lyst med sin frånvaro. Efter partiledarvalet på torsdagen ägnades eftermiddagen åt en evig avtackning av det avgående ledargarnityret, något som vanligen annars sker i samband med kvällens stämmomiddag.

Stora visioner och utopier har historiskt inte hört centerpartiets kultur till. Det är också både en styrka och en svaghet för partiet. Tunga företrädare i riksdagen har ofta som partiledaren Muharrem Demirok bakgrund som kommunalråd. De har en stor vana att hantera vardagens verksamhet och drift, medan teoretiska idédebatter inte hör den lokala avdelningens kultur till. . Att Demirok i sitt tal nämner det ”sunda förnuftet” som ett bestående karaktärsdrag i Centern är således ingen slump. Det är också en del av den egna identiteten.

Kommunalråden har också en stabil förankring i sina lokala sammanhang. Den som känner sin plats är också trygg i förändring. Denna ram präglar också Demiroks framtoning efter många år i kommunpolitiken. Det är mer problemanalys än slutsats. Det är en engagerande och resonerande ton, men också ett sökande anslag. Det är för att tala journalistiskt språk något mer av kommentargenren än ledarsidan.

En partiledare har som främsta uppgift att hålla samman sitt parti och en tillbakagång i ett val riskerar alltid att ställa olika konstellationer mot varandra. Centerns ambition att växa i en trendiga urbana väljargrupper genom mer SD-avståndstagande än genom en policy för den växande staden och samtidigt bevara sin starka ställning på landsbygden fungerade inte i valet.

Demiroks retoriska svar är återkommande att tala om ”hela landet” och påminna om partiets historiska arv. Som en signal till både de nyvunna väljarna i storstäderna och till bastionerna i landet där partiet backade, Småland, Jämtland och Värmland. Bortsett från löften om framtida högre stöd till landsbygdens skolor som förlorat på skolpengssystemet presenterades dock inget recept på hur såren i stad-land relationen ska läkas.

Dett mest precisa partiledaren gjorde i detta sakområde var att i hårda ordalag kritisera Kristdemokraternas hjärtlandsretorik. Dessutom föll Demirok in i vänsterretoriken genom att kalla den M-ledda regeringen för ”högerkonservativ”. Det är ett sätt att tona ned att regeringen rymmer ett liberalt parti som värjer sig för högerordet och ett kristdemokratiskt som saknar rötter i traditionell konservatism.

Analysen sträckte sig emellertid aldrig till partiets egen tillbakagång i valet.

Utan någon självkritik blir det också väldigt svårt att motivera förnyelse och förändring även i ett parti där ledaren med tiden fått en allt starkare ställning.