Butiksstöd håller städer vid liv
Det som har hänt i handeln är en total genomklappning. Under de två första veckorna i april var försäljningen 24 procent mindre än under samma veckor förra året. Försäljningen av kläder och skor var mindre än hälften av förra årets, enligt Swedbanks sammanställning av korttransaktioner. Inte ens mataffärerna säljer lika mycket. Försäljningen har minskat med en tiondel.
Denna chock är inte en effekt av en allmänt försämrad ekonomi eller grasserande arbetslöshet, utan av statliga restriktioner och allmänhetens försiktighet. Genom att äldre uppmanas till isolering och yrkesverksamma till hemarbete har kunderna decimerats. Ur smittskyddsperspektiv är både restriktioner och försiktighetsåtgärder viktiga – men frågan är vem som ska ta kostnaderna.
Hittills har det blivit butikerna själva. Regeringens krisåtgärd på området, ett stöd för sänkta hyror, har inte nått fram på det sätt som avsågs. Stödet förutsätter att fastighetsägaren och staten delar lika på intäktsförlusten, vilket innebär att inget stöd betalas ut om fastighetsägaren inte vill eller kan sänka hyran.
I detta läge är handelns framtidssyn naturligt nog nattsvart. Svensk Handels undersökning bland handlare visar en kraftigt försvagad framtidstro: försäljningen väntas sjunka, antalet anställda minska och lönsamheten försämras.
Som om inte detta vore nog har finansmarknadsminister Per Bolund lagt ansvaret för krisen på handlarna själva, för att de inte hade tillräckligt stora marginaler. Uttalandet visar en häpnadsväckande syn på handelns förutsättningar. Svenska butiker konkurrerar idag med resten av världen men med svenska hyres- och personalkostnader. Bara att överleva kräver uthållighet och uppfinningsrikedom. Att enskilda företag därutöver skulle bygga upp buffertar för händelser som inte ens världens regeringar med deras samlade förmåga kunde förutse är en helt verklighetsfrånvänd tanke.
Regeringens krisåtgärder kunde och borde ha varit mer långtgående. Moderaternas kombination av slopade arbetsgivaravgifter och ett större statligt åtagande för att sänka hyror – för varje krona fastighetsägaren sänker hyran med ger staten två – skulle ha gett handlarna bättre förutsättningarna att hantera coronakrisen.
Men det finns fortfarande en chans att göra något väsentligt, nämligen att ingjuta framtidstro och hopp om att krisen kan bemästras. I ett osäkert ekonomiskt läge måste staten genom regeringen också kunna skapa trygghet hos hushållen så att de vågar konsumera. Det har inte riktigt skett. Att även e-handlarnas framtidsförväntningar minskar, och att många e-handlare har tappat tron på sin egen verksamhet, visar att oron har tillåtits sprida sig för långt.
Stödet till handeln är inte bara ett stöd till företag. Det är också ett stöd till det som gör att städer och samhällen upplevs som öppna och levande. Stöd som är för långsamt och begränsat nu, kommer att ge upphov till en långvarig ödslighet framöver. Det kommer inga ”icke-kommersiella mötesplatser” att kunna ändra på.
