Budskapens tid för Samlingspartiet
När Moderaterna samlas till partistämma i Umeå berättar länsförbundsordföranden Anders Ågren om partiets framgångar i det senaste valet i Västerbotten. I kommuner efter kommun gjorde partiet det bästa valet många gånger sedan den allmänna rösträttens införande.
Västerbotten har nu inte varit någon moderat bastion, men det har heller inte hört till det röda Sverige. Länet präglas historiskt av småföretagande, av frisinne och en enastående medborgaranda. Umeå har däremot med åren blivit allt mer rödgrönt och därmed finns spänningen mellan en mer borgerlig landsbygd och en rödgrön stad också i Västerbotten. Som i stora delar av landet. Men valet av Umeå och Västerbotten istället för de vanliga konferensstäderna i Mellansverige kan symboliskt också tolkas i linje med den bild som partiet vill sprida av sig självt som ”hela Sverige”.
Några stora strider väntas inte i björkarnas stad. Snarare blir det mer av det västerbottniska samtalet, i bästa fall lågmält och bildat.
I Umeå inledde både partiledaren Ulf Kristersson och partisekreteraren Karin Enström med att understryka debattens egenvärde. Erfarenheten från Reinfeldteran var att toppstyrningen ökade och att en klyfta mellan förtroendevalda i kommuner/riksdag och ledningen vidgades. Det finns en oro för stagnation, inte minst också när regeringen pressas av en allt större och mer komplex krishantering i form av terrorhot, koranbränningar, Rysk aggression och den blodiga gängkriminaliteten. Möjligheten att prioritera annat än försvar och polis under mandatperioden begränsas av kriserna.
En politisk fördel är dock att kriserna på det stora hela taget rör sakfrågor som ligger på Moderaternas traditionella hemmaplan - lag, ordning, försvar ekonomi - och där partiet dessutom har den stora fördelen att frågorna finns i dess ministrars portföljer.
Moderata ministrar syns och hörs, medan statsråden från regeringskoalitionens mindre partier har svårare att hamna i strålkastarljuset. Det är en orsak till att att opinionssiffror är rätt ok, om långt från lysande.
Det är heller ingen slump att partiledaren säger Moderata Samlingspartiet med betoning på andra ledet. Att ordet moderat i ett långt historiskt perspektiv varit positivt laddat och förknippats med frihandel och rösträtt och framsteg tänker nog få på. I Samlingspartiet ligger en traditionell dimension av nationellt ansvarstagande och pragmatism i kontrast mot en mer ofta mindre markerad systemskifteslinje som också ryms inom partiet.
”Men det gäller också att förklara vilka värden det är som ska försvaras innanför gränsen och vid gränsen.”
Men det gäller också att förklara vilka värden det är som ska försvaras innanför gränsen och vid gränsen. Samling räcker inte för att bli det som Kristersson anger som mål, den naturliga mittpunkten, även om det ibland idag kan låta som att alla är moderater i det politiska samtalet. Det är lätt att när man är mitt i ett skeende glömma bort att Socialdemokraterna förlorat sitt tidigare problemformuleringsprivilegium och att politikens centrum förskjutits åt höger.
Ja Västerbottens store son, den framlidne författaren Torgny Lindgren låter i romanen Norrlands Akvavit en redaktör besviket uttala att ”budskapens tid tydligen är förbi”.
Det var nog inget löfte om jordiskt paradis som efterlystes i väckelsens land.
Men däremot en förhoppning om att få höra inte bara hur samhället inte ska utvecklas utan också hur det ska utvecklas. Moderaterna har aldrig varit utopiernas parti, men tilltron till människans förmåga, till innovation och förbättring, är samtidigt ett kärnvärde som kommit i skuggan av migrationshantering och försvarssatsningar. Betydelsen av hopp, liksom av mening, förenar också land och stad. Umeå och Bjurholm. Och Västerbotten och Stockholm.