Bra att ukrainare får plugga på komvux
Regeringen har beslutat att låta ukrainska flyktingar få utbildning i svenska på grundläggande och gymnasial nivå via kommunal vuxenutbildning. Innan har de bara haft tillgång till SFI. Det är klokt.
Ukrainarna har visat sig en särskilt lättintegrerad grupp. Mer än hälften av de arbetsföra ukrainska flyktingarna i Sverige har redan, efter ungefär ett år, jobb enligt en undersökning utförd av FN:s migrationsorganisation (IOM). Det har på det hela börjat väldigt bra för den här gruppen, vilket man nog dessvärre får konstatera inte hörs särskilt ofta i debatten gällande olika gruppers integration.
”När ukrainarna själva har fått lista deras största behov har att lära sig svenska också kommit på första plats.”
I viss mån är det inte förvånande att det går bra för ukrainarna. Sverige har en historia av att integrera andra europeiska grupper framgångsrikt. Som flyktingarna från Bosnien på 90-talet, från Tjeckoslovakien på 60-talet och från Ungern på 50-talet. En stor del av förklaringen handlar utöver den relativa kulturella närheten troligtvis om de jämförelsevis liknande utbildningssystemen och arbetsmarknaderna, varför det är lätt för dessa grupper att anpassa sig.
I den mån det är förvånande att det går bra för ukrainarna är det för att det inte var givet på förhand att Sverige fortfarande hade kapacitet att klara av det jobb som utfördes med tidigare grupper. Vår nära historia har snarare präglats av en rad av integrationsmisslyckanden.
Det har inte undgått någon att just språkkunskap är en av de viktigaste meriterna för att få ett jobb i Sverige. När ukrainarna själva har fått lista deras största behov har att lära sig svenska också kommit på första plats. Även om det redan går relativt väl för gruppen, finns det fortfarande förbättringspotential. Det är därför bra att regeringen uppmuntrar och underlättar för ukrainarna.
Men det är inte helt oproblematiskt. Något som sällan nämns i debatten om migration och integration är intressekonflikten mellan de två. Det vill säga att en väldigt väl fungerande integration kan öka migrationstrycket till Sverige, samtidigt som integrationens framgång också kan bero på den migrerande gruppens begränsade antal. Ungefär 38 000 ukrainare bedöms idag befinna sig i landet, vilket är betydligt färre än tidigare flyktinggrupper.
Det är också möjligt att ukrainarnas framgång av vänsterkrafter tas som en intäkt på att integrationen är lika lätt för alla grupper, vilket inte heller per automatik är fallet. Ukrainarna är något av ett undantagsfall i ett system som fortfarande behöver förbättras.
Det är bra att Sverige tar ett särskilt ansvar för ukrainare i denna historiska tid, och att det verkar gå väl, men det är inte ett argument för att dra tillbaka den åtstramade migrationspolitiken. Det finns fortfarande ett samband mellan migrationsvolymerna och integrationsförmågan.
