Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Borgerligheten dog inte med alliansen

En ny bok vittnar om att det borgerliga samtalet fortsatte efter begravningen av alliansen.
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Samma vecka som Centern signalerar att partiet hellre ingår i en S-regering än i en moderatledd ministär presenterar Timbro antologin Efter alliansen - Idéer för en ny borgerlighet av redaktörerna Emanuel Örtengren och Zebulon Carlander.

Alliansen är död och begraven. Men den borgerliga idédebatten fortsätter.
Alliansen är död och begraven. Men den borgerliga idédebatten fortsätter.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Artiklarna visar att den som tror att det parlamentariska maktspelet och det strategiska tänkandet skulle ha lagt en våt filt över all borgerlig gemenskap och idéutveckling har fel. Det nya är också att den inomborgerliga debatten sker på egna villkor. Länge var det istället motståndet mot socialdemokratin som formerade ”icke-socialistiskt”-tänkande.

Men framför allt är det bokens fokus på för en väldigt liberalt färgad borgerlighets mindre vanliga sakfrågor och perspektiv som gör den intressant.

En första är temat ”social rörlighet” som inleder boken med en text av SvD:s politiska chefredaktör Tove Lifvendahl. Det kontrasterar mot en kylig individualism som ofta kännetecknat synen på socialstat och välfärdsinstitutioner från den unga högern. Visst kan också begrepp som klassresan och sociala mobilitet kritiseras för att rymma ett alltför individualistiskt synsätt på välfärd. Vilka livschanser fick exempelvis de som inte lyckades att krossa glastak och komplexa strukturer, från förortens hedersnormer till familjens sociala arv? Men på det hela taget finns i begreppet en positiv välfärdsvision som ersätter en alltför ofta kritisk nej agenda utan egna svar i välfärdsfrågor.

Ett andra tema är två kapitel om Sverige utanför storstäderna. Det ena är skrivet av den tidigare ledarskribenten här på ledarsidan Edvard Hollertz och det andra av förre försvarsministern Sten Tolgfors, som också är kolumnist på denna sida.

För inte så många år sedan hade idén om att landsbygden skulle ägnas intresse i en framtidsantologi framkallat mest skratt, utanför centerleden förstås. Den moderata berättelsen breddades visserligen, men den formades i det Sveriges som präglades av tjänstesektorns tillväxt. Och utgjordes av ungefär de människor som ofta flyger. Paradoxalt nog växer intresset för skogen, landsbygden och jakten i Moderaterna och Kristdemokraterna samtidigt som Centerpartiet närmar sig en urban politisk koalition som riktar sig allt mer till de ”upplysta” i städerna.

Det är också förenklat att se intresset för småsamhällena och bönderna som en reaktion på Sverigedemokraternas och populismens framfart. Sten Tolgfors skriver om sin kärlek till Värmland, Edvard Hollertz är själv lantbrukare. I Tolgfors essä finns ett understrykande av politikens tydliga uppdrag inom en nationalstat; att se till hela landet. Och Hollertz menar att också svensk landsort är vinnare på globalisering. Sverige har inget rostbälte. Industrin är inte borta.

Ett tredje exempel är det försvar av det europeiska samarbetet som Ulf Kristerssons talskrivare, Alexandra Ivanov, presenterar i en tid då den breda borgerlighetens kosmopolitiska arv kommit att tonas ned. Samtidigt var kan det tilläggas framför allt hos Moderaterna ett starkt skäl till anslutning att Sverige via medlemskapet skulle förändras och bli mer ”europeiskt” med lägre skatter och färre regleringar. Det var inte samarbetet i sig, som bygger på att varje land ger upp lite av sin suveränitet för att vinna inflytande över helheten, som väckte entusiasmen. Det är emellertid denna samarbetsvision som Ivanov pläderar för: ”Tanken på ett splittrat Europa är svindlande”.

Alliansen må vara död och begraven. Den inomborgerliga idédebatten är det inte.

Läs mer