unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Stig-Björn Ljunggren: Bör demokratin bli militant

Aron Flams bok om Sverige under andra världskriget, med titeln ”Det här är en svensk tiger”, har väckt uppseende, inte på grund av innehållet, utan därför att han stämdes inför tinget för att ha utnyttjat den berömda affischen ”En svensk tiger” till det satiriska bokomslaget.
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Barometern Oskarshamns-Tidningen politiska etikett är moderat.

Om en ståplatsläktare kan göra vanligt folk galna - kan samma hända med vem som helst på sociala medier?

Komikern Aron Flam vid huvudförhandling i Stockholms tingsrätt.
Komikern Aron Flam vid huvudförhandling i Stockholms tingsrätt.
Foto: Jessica Gow/TT

Att Flam överhuvudtaget blev åtalad är mycket märkligt - och det var rätt givet att han skulle bli frikänd. Men trots frikännandet är det många som nu ser en intolerant stat växa fram som försöker förhindra att obekväma röster ifrågasätter det politiskt korrekta.

Det ligger något i detta. Kanske är det allvarligaste att nätföretag blir allt mer ängsliga över vad som ska vara tillåtet att yppa.

Många verkar också ha en ovilja att försvara yttrandefriheten är rädsla att förknippas med den högerextremistiska politiska riktning som finns i Aron Flams närhet.

Det förtjänar att påpekas att den som försvarar yttrandefriheten inte behöver ställa sig bakom den slags historieförfalskning som Aron Flam ägnar sig åt.

(Flams försök att göra Sverige till nazisternas drabant under andra världskriget sågades effektivt i Sydöstran av Harry R:son Svensson den 3 augusti.)

Rätten att påstå även absurda saker om verkligheten ger i själva verket styrka till det demokratiska samhället. Om även dåraktigheter får yttras blir förnuftet mer alert.

Alla som försvarar det som är rätt och riktigt måste alltid hålla sig på tå, och vässa sina argument. Då minskar risken att slentrianmässigt försjunka i dumdryg självbelåtenhet över att allt är klarlagt en gång för alla.

Fanns inte Aron Flam skulle vi tvingas uppfinna honom. Och sedan bit för bit plocka sönder argumentationen för att se vad som blir kvar.

Däremot så är det betydligt svårare att hantera det hatiska polariserade oförskämda tonläget som sådana här händelser väcker på sociala medier. Det verkar finnas folk till allt.

Är det möjligtvis så, att alla dessa elakheter som folk häver ur sig alltid funnits, men först nu, med sociala medier, kommer till allas kännedom?

I så fall är skillnaden mot förr att nu genom en titt i sociala medier får ett slags facit på folksjälens tillfälliga murkenhet. Vi har helt enkelt fått en bättre verklighetsuppfattning om hur illa det är ställt där ute i stugorna.

Men en alternativ förklaring är, och det är allvarligare, att något mörkt och dystert inplanterats hos folk, ett slags virus som gör några bindgalna. Och kanske drabbas några mer än andra, därför att de har vissa spår av reptilinstinkter långt ner i sina själar. En slags predisposition att bli skogstokig.

Eller, värst av allt, tänk om alla kan smittas, och plötsligt finna njutning av att hämningslöst hata, stänga av all kommunikativ och reflekterande förmåga.

I så fall har en demon släppts lös i ett demokratiskt samhälle som inte är konstruerat för att bekämpa sådana ondskefulla krafter. Då har vi ett drygt arbete framför oss i försvaret av det öppna samhället när vi ikläder oss rollen som militanta demokrater.