Bodelning även för landets högsta jurister
Under och efter regeringsbildningsprocessen har den Socialdemokraterna försökt sätta bilden av att Moderaterna och Kristdemokraterna skulle vara beredda att tumma på centrala rättsstatliga principer.
Men det är moderater och kristdemokrater som länge betonat att domstolarnas självständighet i Sverige behöver stärkas. I valrörelsen krävde Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer tillsammans med den sedan valde talmannen Andreas Norlén ett antal reformer för att stärka rättsstaten.
För någon vecka sedan kom också direktiven till den parlamentariska utredning som nu ska skrida till verket och som också nämndes i Januariöverenskommelsen. Det råder ingen tvekan om att socialdemokratin omprövat ståndpunkter. Man öppnar för att se över Domstolsverkets ställning vilket också myndigheten själv förordat. Det ska också bli något svårare att ändra grundlagar.
Men justitieminister Morgan Johansson (S) väljer den minimalistiska vägen och väljer att utreda så lite som möjligt. O(o)rdningen att en myndighet – Justitiekanslern (JK) – granskar självständiga domstolar som ter sig främmande i vår rättskultur ska bland annat inte ses över.
Visst var några av de moderata kraven mest att likna vid förhandlingsdrag från Gunnar Strömmer som tillsammans med Konstitutionsutskottets ordförande Karin Enström ska sitta i utredningen. Att Lagrådet skulle ges en betydligt starkare formell makt skulle innebära en radikal förändring av lagstiftningsarbetet och riskera att rådet politiseras.
Däremot nämnde Högsta Domstolens ordförande Anders Eka nyligen själv att Lagrådets juridiska ställning borde ses över i den kommande utredningen.
De raderna lär inte justitiedepartementet ha läst när det tillsatte just Eka som ordförande i den parlamentariska utredning som också ska titta på om den grundlagsskyddade föreningsfriheten ska kunna begränsas i förhållande till terroristorganisationer. För Lagrådet nämns märkligt nog inte alls i direktiven. Man tar inte ens upp frågan om det en person stora kansliet borde utökas.
Utnämningen av Eka till ordförande är i sig ett tecken på den bristande traditionen av makt- och funktionsfördelning i Sverige.
Inte så att det finns någon anledning att rikta kritik mot Ekas person. En utredning är i Sverige också att likna vid en självständig myndighet. Regeringen får inte påverka och det är fel att hävda att Eka blir något av ett kansliråd, även om det kan uppfattas märkligt att en av landets högsta domare förhandlar på regeringens uppdrag med riksdagsledamöter.
Men även mellan utredande och dömande makt instanser bör det råda bodelning. Att domare skriver lag som de sedan ska dömer efter ter sig som en sammanblandning av makt som inte kan försvaras med argumentet att Sverige är en liten nation.
Martin Tunström
