Bidragsföretagande

Något annorlunda kan man uttrycka det med de ord som teknologtidskriften Blandaren en gång lade i Curt Nicolins mun: ”Det ska löna sig att gå med vinst.”

Den kritiska reflektionen ligger nära till hands efter att ha tagit del i företagarkarriären för Joyce Kimwaga Lundin, i förra veckan utnämnd till årets entreprenör av Veckans affärer.

Kimwaga Lundin har allt en opinionsbildare kan begära: hon är ung, hon är kvinna, hon har utländskt påbrå. Så visst borde hon bli årets entreprenör, eller?

Malin Siwe ställer de närgångna frågorna i Dagens Nyheter. Kimwaga Lundin har fått pengar till projekt efter projekt från bland andra EU. Det visar sig att resultatet är minst sagt bladat. Mycket har handlat om att sprida intresset för mikrolån. Ett mångmiljonprojekt resulterade i summa tretton (13) kvinnor som utnyttjade den möjligheten.

Men seminarierna var många, och bok blev det.

All verksamhet som uppmärksammas som politiskt viktig och som översköljs med bidrag riskerar att spåra ur. Det gäller även begreppet företagande – ungt företagande, invandrarföretagande, nyföretagande, äldreföretagande, besöksföretagande, glesbygdsföretagande, minoritetsföretagande. Det är i och för sig trevligt att uppamma entusiasm, medeiutrymme och stöd. Men det som verkligen gäller är att finna något som medmänniskor efterfrågar och är beredda att betala för, tillräckligt för att idén ska gå runt.

Det är bara alltför lätt att bli bidragsentreprenör, och se alla stödmyndigheter som kunder, beredda att köpa glada förhoppningar för skattemedel.