Barnkonventionen var bättre som rättesnöre än som lag

Men även om många svar ges består också frågor. Barnkonventionen är inte skriven som en lagtext utan formuleringar kan tolkas olika. Det är också orsaken till att den fick stöd från en ohelig allians av partier. Socialdemokrater tror att konventionen ska bli en murbräcka för utvidgat välfärdsstat. Miljöpartister att den ska fungera till invandringens försvar medan kristdemokrater noterat det starka familjerättsperspektiv som finns i texten. I barnkonventionen finns ingen normkritik, ingen identitetspolitik och ingen radikal feminism.

Det goda med konventionen är också att barnets rättigheter i juridisk bemärkelse stärks på flera punkter. I en europeisk rättstradition är rätten till domstolsprövning ofta tydligare formulerad än i svensk. Här kan således konventionen bidra till att barns rätt till juridiskt biträde i bland annat lagen om vård av ungdom understryks. Samtidigt kan texten användas för att stärka det så kallade mellantvånget i socialtjänsten. Det innebär att socialtjänsten ska kunna fatta beslut om mindre ingripande åtgärder mot föräldrarnas vilja vilket inte är möjligt i dag. Det noteras också att den svenska narkotikapolitiken är förenlig med ”barnets bästa”.

I andra sammanhang är tolkningsmöjligheterna mer vida och utredningens val av svar kan diskuteras.

Det gäller inte minst när det gäller välfärdsfrågor. Om utredarens och hans experters tolkningar av konventionen gäller måste alla konventionsstater snarast erbjuda svensk förskola som är öppen närmast dygnet runt. Konventionstexten om att ”förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som de är berättigade till” tolkas som att det ska vara obligatorisk för kommuner att erbjuda nattis.

Med den tolkningen minskas det lokala självstyrets möjligheter att göra ekonomiska avvägningar mellan behov. Den som skrev konventionen tar inte hänsyn till kommuners eller staters ekonomiska förutsättningar,

En annan komplex tolkning är att grundskolan ska vara obligatorisk också för barn som befinner sig i Sverige utan tillstånd. Att barn till tillståndslösa kan gå i skolan är en sak, men hur ska det offentliga som å ena sidan har att upprätthålla asylpolitiken å andra sidan aktivt ge barn till tillståndslösa plats i skolan? Målen kolliderar och med denna tolkning av texten bidrar konventionen till att skuggsamhället konsolideras. Det är svårt att se barnperspektivet i det.

Rödgröna anhängare av konventionen har ofta missat de mer ”konservativa” inslagen i texten. Att den understryker föräldrarnas rätt att välja skola och att det blir svårt att med stöd av konventionen införa ett etableringsstopp för konfessionella fristående skolor är ett exempel.

Att regeringens absurda idé att barn skulle kunna byta kön utan föräldrarnas vilja stoppades utifrån bland annat barnkonventionen är också ett tecken på konventionens värdegrund.

I dessa politiskt känsliga spörsmål där utredningar pågår kan dock inte Anders Hagsgård av naturliga skäl uttala sig.

Utredningen vittnar emellertid om det komplexa i att föra in en konvention direkt in i svensk lag istället för att anpassa lagstiftningen efterhand så att Sverige folkrättsligt uppfyller konventionens anda.

Barnkonventionen gällde som mål redan innan den inkorporerades i svensk lag. Det hade varit bättre om den hade förblivit ett rättesnöre.