Båda sidor fördjupar rapportering om Breskys död
Många hörde av sig efter intervjun i onsdags med familjen till den 17-åring som är dömd för att tillsammans med en 19-åring ha vållat studenten Peter Breskys död. Familjen kunde inte förstå varför sonen hade gjort något så hänsynslöst. Han var en ängel, tyckte de, en ängel som inte ens kunde slå ihjäl en fluga.
- I familjens ögon är barnen alltid änglar, skriver en läsare på vår hemsida.
- Om man kallar dem änglar har man något stort fel, skriver en annan.
En del läsarreaktioner handlar just om detta, om man som förälder kan leva tillsammans med sin son i 17 år utan att ana att något sådant här skulle kunna hända. Eller om familjen faktiskt har sett hänsynslöshet och våldsamhet hos honom, men inte har klarat att stoppa det, och nu väljer att agera som om problemet aldrig har funnits.
Vi som jobbar här har självklart blivit mycket starkt berörda av och känt avsmak för det som de båda utsatte Peter Bresky för. Vi har frågat oss varför de gjorde det, hur man kan vara så grym och varför de åtminstone inte besinnade sig under den långa misshandeln och slutade. Vi tror att våra läsare känner likadant och ställer samma frågor. I sökandet efter svar skildrade vi även 17-åringens familj, något som en del läsare undrar över.
- Vad är syftet, är det att vi läsare ska tycka synd om dem, undrar en läsare i e-posten.
- Vi får inte glömma vem som är offret här, och det är inte gärningsmannen, skriver en annan.
Syftet med artikeln är inte att väcka någon särskild känsla, vare sig medlidande, förakt, ilska eller sympati med gärningsmannens familj. Givetvis har det vi skrev ändå skapat känslor av olika slag. Men man bör skilja på vad vi som journalister eventuellt själva tycker och det som är vår uppgift. Som sagt, vi reagerar som alla andra mot brottet i sig. Men vår uppgift är att ändå referera brottet, rättegången, brottsoffren, gärningsmännen och allt annat som hör till
rapporteringen på ett så objektivt sätt som möjligt. Vår uppgift är att söka förklaringar och sätta in saker i ett sammanhang. Sedan är det upp till var och en att ta ställning.
För någon vecka sedan intervjuade vi Peter Breskys far. Han var mycket upprörd över den utsatthet som han i egenskap av brottsoffer kände under rättegången. Han tyckte dessutom att gärningsmännen blev för milt behandlade. Trots sorgen och chocken samlade han även kraft till att skriva en uppmärksammad debattartikel i vår tidning om detta.
En del läsare skriver till oss om straffen, som man anser är för låga. 19-åringen fick två år och åtta månaders fängelse och 17-åringen åtta månaders sluten ungdomsvård. Och väldigt många sänder sina varma tankar till Peter Breskys familj. Det gör jag också.
