Avhysning för att öka tryggheten
Som hyregäst i Sverige förväntas man bo i den lägenhet man hyr. Det låter måhända som en banal truism, men vad det innebär är att Sverige har ett slags boplikt när det gäller hyresrätter. En hyresgäst kan sägas upp – eller ”vräkas” som det ofta kallas i den vardagliga debatten – om den inte bor i lägenheten, eftersom den därmed uppenbarligen inte har behov av boendet. Ett slags ransoneringsprincip av hyresrätter med anledning av hur den reglerade hyresmarknaden ser ut.
Att fastighetsägare vid behov kan avhysa – som den juridiska termen för vräkning lyder – hyresgäster är en rimlig och nödvändig ordning för att vårda både fastighetens skick och dess rättmätiga användning. Att exempelvis avhysa någon på grund av kriminell verksamhet eller störningar är en möjlighet som redan finns, och behövs för att värna området som en trygg plats för alla hyresgästerna på platsen. Som det uttrycks i jordabalken så ska en hyresgäst ”iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och gott skick”.
Den senaste veckan har frågan om möjligheten för fastighetsägare att avhysa hyresgäster blivit hett omdebatterad. Detta med anledning av regeringens tilläggsdirektiv till en av Socialdemokraterna tillsatt utredning om avhysning av kriminella hyresgäster.
Det ursprungliga uppdraget från Socialdemokraterna var att se över reglerna kring uppsägning av hyresavtal om hyresgästen ”eller någon som denne ansvarar för” – till exempel en inneboende – begår brott eller om lägenheten bland annat används av kriminella organisationer. Tanken var att personer som begår brott i området ska kunna bli ifråntagna sin bostad snabbare och mer effektivt än i dagsläget. Ett initiativ som välkomnades av Fastighetsägarna eftersom dagens regelverk bedöms som föråldrade, svårtillämpade och med orimligt höga beviskrav.
”Att exempelvis avhysa någon på grund av kriminell verksamhet eller störningar är en möjlighet som redan finns.”
I den borgerliga regeringens tilläggsdirektiv förtydligas punkten om personer som hyresgästen har ansvar för, till att även gälla föräldrars tillsynsansvar för barn. I den efterföljande debatten har många instinktivt reagerat mycket negativt. Men utredningsdirektivet ligger i linje med rätten för hyresvärden att avhysa på grund av kriminalitet – och adresserar ett genuint problem som har uppstått i och med det gängkriminella våldets eskalering.
Och det vore ett missförstånd att tro att utredningen primärt är riktad mot barnfamiljer; sådana fall torde röra sig om de mer extrema undantagen. Det är inte heller som att tilläggsdirektivet skulle innebära att hyresgäster med en kriminell familjemedlem lämnas vind för för våg. Dels har justitieministern Gunnar Strömmer förklarat att avhysning inte kommer vara aktuellt för ”vilket brott som helst”, och dels ska utredningen ta hänsyn till barnkonventionen.
Därtill bör det påpekas att avhysning av barnfamiljer – som redan i dag är möjligt vid betydligt mer oskyldiga företeelser som hyresskulder – är förenat med en plikt att hyresvärden ska anmäla fallet till socialtjänsten innan avhysning kan bli aktuellt.
För tio år sedan pågick en debatt om att förbjuda ”barnvräknignar” som det tillspetsat kallades. Som den dåvarande nationelle hemlöshetssamordnaren Michael Anefur påpekade skulle det vara ”fullständigt vansinnigt”; det skulle leda till en situation där hyresvärdar inte kommer vilja hyra ut till barnfamiljer. Möjligheten att avhysa hyresgäster innebär i längden att säkerställa att dessa boenden fortsatt finns tillgängliga för alla.
Hyresvärdar behöver på liknande sätt utrymme att kunna säkra tryggheten för sina boende när ett område utvecklas i en otrygg riktning.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.