Annons

Att göra en höna av en dålig fjäder

Djurens välfärd blir oftast inte bättre av djurskyddsaktivisters insatser.
Ledare • Publicerad 10 augusti 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Standarden hos svenska äggproducenter är generellt mycket god.
Standarden hos svenska äggproducenter är generellt mycket god.Foto: Jonas Ekströmer/TT

I dagarna har en videofilm inspelad hos en äggproducent i Kalmar län legat till grund för en åtalsanmälan om djurplågeri från Länsstyrelsen i Kalmar län. Anmälan gjordes efter att länsförvaltningen hade tagit del av en video. Materialet visar hur minst en höna avlivas på ett sätt som innebär ett mer utdraget förfarande än praxis för konventionell avlivning.

Bilden som lätt förmedlas när dessa nyheter sprids är att det finns omfattande brister ute i landets lantbruksföretag, och att djurrättsaktivist-grupper är det tillsynsorgan vars axlar djurens välfärd vilar på. Det är missvisande.

Annons

Givetvis är det bra att vanskötsel uppdagas för att kunna åtgärdas. I det här fallet verkar det ha varit en underleverantör som brustit i omdöme. Men konstruktiv kritik som leder till förbättring är tyvärr inte det som svenska djurrättsaktivister gjort sig kända för. Hade det varit det skulle de säkert blivit bjudna på kaffe och kaka hos fler bönder än de mäktat med.

Aktivisterna har, en ideologisk politisk agenda. Grunden till deras engagemang är att djur tillskrivs lika stort individvärde som människor, och bör därmed av princip ha samma rättigheter. De arbetar genom att ”dokumentera, avslöja och bekämpa djurförtryck”.

Listan över lista över ”segrar” handlar främst om gårdar som fått stänga och verksamheter som fått lägga ned.

Svenska djurrättsaktivister har också motarbetat forskning som syftat till att förbättra djurförsök. Man kan tycka att aktivisterna därmed skjuter sig i foten genom att stoppa ett projekt som skulle kunna göra det bättre för djuren, men då har man inte förstått det ideologiska bränsle som driver dem. De vill inte förbättra djurhållningen. De vill lägga ned den.

Antropomorfism innebär att projicera mänskliga känslor och behov på saker, djur eller fenomen. Människan är i grunden empatisk och det är lätt hänt att tro att livsmiljöer som man själv gillar också är bäst för djuren. Taktiken att ”dokumentera när djur far illa” för att sedan sprida materialet till allmänheten är ett tillvägagångssätt som ofta får mer negativa än positiva konsekvenser för djurhållning i stort.

En bild på en frigående höna i en mörk lokal, eller en sugga som åtskiljs från sina kultingar, sprids för att visa ”hur sjukt det är med djurfabriker”. Att det är djurvälfärdsforskning som ligger till grund för de flesta av metoderna som används framkommer inte i propagandan. Exempelvis att lokalerna med värphönor hålls mörka för att de lätt blir stressade av skiftande ljus och att suggorna hindras från att ligga ihjäl sina kultingar genom att ibland separera dem när de är små och extra sköra. De flesta animalieproducenter är medvetna om att produkten alltid blir bättre när djuren mår bra.

Konsekvensen när verksamheter i Sverige tvingas lägga ner, efter att återkommande bli utpekade som oetiska, blir att importen ökar från länder där vi vet mindre om arbetet med djurvälfärden och att de gårdar som finns kvar begränsar insynen så mycket de kan.

Självklart är det bra när oegentligheter uppdagas. Ibland anmäler animalieföretag sig själva, ibland är det någon granne som anar oråd och ibland är det en djurrättsorganisation som filmar på avstånd. Det finns dock inga belägg för att lägga ned all svensk djurhållning.

Ester HertegårdSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons