Är Centern ett sjunkande skepp?

Orsaken –att Sverige är och alltid har varit ett land av bönder.

Inga skulle vara lyckligare om detta påstående stämde än centerpartisterna. Det gamla bondeförbundet, tidigare regeringsparti och borgerlighetens dominant, är idag en spillra av sitt forna jag. För även om fartygsentusiasterna anser att svenskarna är bönder och landkrabbor är det allt färre inbyggare som identifierar sig med jordbrukets realiteter.

Landsbygdsfrågorna har centern därför i stort sett övergett för en allmänt frihetlig linje med fokus på arbetsmarknadspolitik. Där Folkpartiet allt oftare vävar på målet –Björklund använde konsekvent ordet socialliberal istället för liberal under FP:s dag –väljer Centern en mer konsekvent liberalism.

Man vill avskaffa LAS utan att som Folkpartiet vilja tvinga in löntagarna i en obligatorisk a-kassa. Per Ankersjö, ordförande i partiets programkommitté understryker vikten av att minska statens klåfingrighet i form av byråkrati och regelkrångel. CUF-ordförande Hanna Wagenius föreslår i ett välkommet utspel på Expressens debattsida att Arbetsförmedlingen bör läggas ned.

Men trots detta och trots stora ekonomiska tillgångar som frigjordes vid försäljningen av Centertidningarna, trots en ny ung, smart och karismatisk partiledare har centern inte opinionsvindarna med sig. De gamla kärnväljarna på landsbygden känner inte igen sig i den nya centerrörelse som utgår från Stockholms innerstad, och i innerstaden har man inte lyckats profilera sig gentemot FP och MP.

I ett politiskt landskap där fyra partier tävlar om att vara liberala och där ordet liberalism kommit att bli lika urvattnat som ordet feminism har Centerpartiet valt en hopplös kommunikativ strategi. Det är uppenbart att det inte bara är Göran Hägglund och Kristdemokraterna som Reinfeldt behöver oroa sig för inför valet 2014. Även om Sverige är ett land av bönder tycks det gamla bondeförbundet lika hotat som de gamla segelskutorna.

LAJ