Annons

Ännu en mörk dag för Kalmar

När gängvåldet fortsätter breda ut sig i landet, och vi därtill dagligen möts av hjärtskärande rapporter om lidandet i krigets Ukraina, får samhället inte bli avtrubbat.
Ledare • Publicerad 7 mars 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Nu har även Ängö drabbats av det dödliga våldet.
Nu har även Ängö drabbats av det dödliga våldet.Foto: Lasse Hansson

Inom loppet av inte ens en månads tid har Kalmar redan hunnit drabbas av inte mindre fem skottlossningar. Eller skjutningar som det ofta kallas numera, som för att markera händelsernas onormala och kriminella karaktär.

Med söndagskvällens dödsskjutning på Ängö har två av dem haft en dödlig utgång. Denna gång var det en 25-åring som satte livet till. Den första dödsskjutningen, som skedde 11 februari inte ens två veckor innan Ryssland inledde kriget i Ukraina, känns närmast som en evighet sedan.

Annons

Unga människor med ett helt liv av möjligheter framför sig, med allt vad det kan innebära av studier, självupptäckande, yrkeskarriär och familjebildning, får sina liv förstörda och i värsta fall avslutade innan de ens har hunnit börja ordentligt – på grund av de hänsynslösa kriminella gängen som fångar upp dem med sina tentakler tidigt i livet.

Även om mannen som sköts till döds enligt polisens presstalesperson inte var tidigare känd för grov brottslighet meddelades det också att händelsen, inte helt förvånande, förmodas ha en koppling till ”de tidigare skjutningarna och den pågående konflikten runt Norrliden”.

Det gängrelaterade våldet har spridit sig successivt från storstäderna till mellanstora städer för att till slut även nå landets mindre städer, som ett slags våldets pandemi. Något som sprider oro, och på sina håll även en utbredd rädsla bland boende i drabbade områden för att även oskyldiga ska drabbas – vilket ibland också blivit fallet. För några år sedan uppgavs var tredje svensk vara orolig för att bli personligen utsatt för våldet.

”Preventiv och reaktiv brottsbekämpning går hand i hand.”

När det samtidigt i och med Rysslands invasion av Ukraina pågår ett fullskaligt krig i Sveriges närområde – från södra Kalmar län är det närmare till Ukraina än till Västerbotten – kan det bli överväldigande för den enskilde att både processa gängvåldet som härjar runtom i vårt eget land samtidigt som man inte kan annat än att närmast dygnet runt tänka på det stora lidande som nu breder ut sig i takt med att ryska soldater bombar sönder ukrainska städer.

Det talas ofta om avtrubbning. I takt med att det dödliga våldet ökar och blir vanligare vänjer sig allmänheten steg för steg vid vad som alla egentligen ser som ett fruktansvärt brott med allt vad normalitet heter. Oron kanske består på en förhöjd nivå, men man upphör till slut att förvånas. En sådan utveckling har setts på andra håll. Men samhället får inte avtrubbas – varken av gängvåldet eller av kriget.

För att återvända till jämförelsen med pandemin behövs det en mångfald av åtgärder för att stävja gängens utbredning, deras kriminella verksamhet och deras våldsanvändning. Liksom pandemin behövde mötas med dels restriktioner och vaccin för att hejda pandemins utbredning och dels stora ansträngningar i vården för att ta hand om dem som drabbats så behövs både preventiva och reaktiva åtgärder för bekämpa gängvåldet.

Den politiska debatten om gängvåldet tenderar ibland att fördummas så till vida att preventiv och reaktiv brottsbekämpning framställs som två alternativ som samhället måste välja mellan – den ena eller andra metoden. Men det är en onödig dikotomi.

Dels ska rättvisa skipas genom att våldsverkarna får rättvisa påföljder. En gängkriminell som sitter i fängelse innebär också i sig en inkapacitering. Dels behövs sociala insatser som bidrar till att förhindra att personer hamnar i en kriminell livsstil. Hit hör också vikten av trygga familjer och betydelsen av moral. De två metoderna går hand i hand.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons