Martin Tunström: Allt kyligare mellan januaripartierna

Det blir ingen regeringskris. I varje fall inte nu. Och sannolikt inte senare. I söndagskvällens Agenda gav vänsterledaren Jonas Sjöstedt regeringen en tidsfrist med ”ytterligare några veckor” sedan statsminister Stefan Löfven deklarerat att parterna får mer tid på sig att förhandla.

Vad det betyder är dock oklart. Någon deadline för en ny förhandlingsomgång har inte presenterats. Dessutom pågår remissrundan för det utredningsförslag som ligger. Det betyder att parterna både ska svara på remisser och samtidigt förhandla vidare. Och de ska förhandla med trycket på sig att både skaka fram ett nytt avtal och för att undvika en regeringskris.

Både Annie Lööf (C) och Nyamko Sabuni (L) underströk den centrala juridiska principen om att avtal ska hållas. Alltså att utgångspunkten i den utredning som föreslår förändringar av arbetsrätten ska bli lag om parterna inte når en uppgörelse.

Januaripartierna drabbas på denna punkt av ett slarvigt skrivet avtal. Januariöverenskommelsens formuleringar står nämligen i strid med hur Sverige styrs. Utredningar ska remissbehandlas och justeras av regeringen innan de blir lagförslag. Därför kan Löfven å sin sida hänvisa till att utredningen kan justeras efter remissbehandlingar, medan Sabuni och Lööf kan hänvisa till ”pacta sunt servanda”, avtal ska hållas.

Krisen för regeringen är således över. Jonas Sjöstedt hinner sannolikt avgå som partiledare innan nästa steg tas i frågan och hans tilltänkta efterträdare verkar vara mindre villig att fälla regeringen Löfven.

Till bilden hör att Ulf Kristersson arbetar på statsministerkandidaturen genom eftertänksamhet och med en lägre polemisk nivå. Han tydliggjorde att regeringen bör bytas ut, men distanserar sig också från Vänsterpartiets politiska taktiserande.

Men även om januarisamarbetet överlevde söndagskvällen vittnade debatten om att koalitionen omges av minusgrader.

Liberalernas Nyamko Sabuni väljer återkommande att i kritisera statsminister Stefan Löfven - även om kriminalpolitiken. ”Debatten” mellan Nyamko Sabuni och Ebba Busch (KD) om äldreomsorgen blev mer av ett ömsesidigt berömmande och var kvällens minst polemiska. Sabuni lät mer som en kristdemokrat än en klassisk liberal individualist när hon talade om behovet av gemenskap i kontrast mot ensamhet för äldre och hade synbart svårt att hantera Ebba Buschs uppmaning om att återvända hem till borgerligheten.

Samtidigt väljer centerledaren Annie Lööf den motsatta vägen när hon talar om de forna alliansvännerna Moderaterna och Kristdemokraterna som ”gänget” som stoppade en skattesänkning.

Liberalerna längtar hem medan Centerpartiet distanserar sig från borgerligheten.

Tydligt var också att Annie Lööf använder sig av Miljöpartiets retorik när det gäller energipolitiken.

Programledarna tog förtjänstfullt upp när alla talade om elektrifiering som klimatlösningen att Sverige drabbats av elbrist. Påståendet kritiserades av Löfven - som om oljekraftverket i Karlshamn aldrig startades.

Men Annie Lööf snirklade ur sig frågeställningen och svarade att det inte är politiken som väljer vilken kraft som ska produceras. Det är en sanning med modifikation eftersom vindkraft subventioneras medan energiöverenskommelsen dessutom stadgar ett mål som exkluderar kärnkraften år 2040. Hur realistiska de allt större vindkraftparkerna är som måste byggas i Sveriges skogar är borde vara en annan fråga att diskutera för den som värnar natur och miljö.

Det fanns för övrigt fler exempel på snirklande med fakta.

Statsministern hävdade att han ärvde migrationsproblem, när han själv talade om ett Europa utan murar. Och statsministern talade också om att fängelserna är fulla, när det beror på att regeringen minskat antalet platser.

Men det är nog inte dessa retoriska knep eller Sjöstedts besked som kommer att gå till historien från denna debatt utan det är Ebba Buschs välkomnande av Liberalerna till ett M/KD-alternativ.