118 sidor inte nog för att förklara Centerns bakslag

En valanalys är ingen oberoende granskning av en utomstående part. Den handlar vanligen lika om framtiden som om historien och den skrivs av personer som själva är företrädare för partiet. Ordföranden Christer Jonsson visar dock på integritet.

I ett parti som just bytt ordförande bidrar också den av Christer Jonsson ledda gruppen på flera punkter hårda kritik också till att ge den nya ledningen ett förändringsmandat. Med kritiken från Jonsson i ryggen kan ledningen peka ut en ny riktning i flera sakfrågor. Så har heller inte Jonsson sparat på krutet. Påpekandet att Centerpartiet förlorat politisk initiativförmåga är ett av de bärande inslagen i rapporten. Ett exempel är att partiet inte lyckades att stärka sin ställning bland landsbygdsväljare trots att frågor som hänförs till ”konflikten stad-land” fick ett stort utrymme i valrörelsen.

Externa faktorer tillmäts dock ett mycket stort förklaringsvärde till slakten på centerröster i traditionella väljarfästen. Återkommer gör beskrivningar som motvind och en berättelse om en valrörelse som ”premierade enkla och populistiska lösningar”. Alla andra ”bränner broar”, medan Centern söker ”gemensamma lösningar”.

Den skildringen ter sig mer än lovligt tendentiös. Det blåste knappast någon medvind för Ulf Kristersson under september månad. KD-ledaren Ebba Busch plågades återkommande av ovidkommande frågor om aborträtten. Spekulationer om att Liberalerna skulle åka ur riksdagen försvagade också Kristersson regeringsunderlag medan S-ledaren Magdalena Andersson sökte surfa på en popularitetsvåg som om det var fråga om ett presidentval.

Den komplexa frågan för gruppen att besvara är vilka slutsatser som ska dras av Annie Lööfs ställningstagande för en S-ledd regering. Här ges ett intressant exempel som hade förtjänat en djupare analys:

I Kalmar län som är något av partiets hjärta - förlorade Centerpartiet väljare till Socialdemokraterna. I Kronoberg och Värmland - också traditionella centerbygder - gick väljarna högerut.

Alldeles för sällan noteras när det gäller väljarbeteende att väljare också följer sina partier. Maud Olofsson stärkte allianskänslan i partiet Med Annie Lööfs samarbete med Stefan Löfven distanserades lojala centerväljare från den övriga borgerligheten.

Vår hypotes är att centerväljare i värmländska Sunne, Säffle och Årjäng liksom i kronobergska Växjö där borgerligt samarbete varit partiets vägval både i kommun och region hade större betänkligheter med både januarisamarbetet och med stödet för en S-ledd regering. I Kalmar kommun har Centerpartiet istället föregått den nationella ledningens acceptans av ett samarbete med Socialdemokraterna som även inkluderar Vänsterpartiet. Den linjen har nu slagit igenom i Kalmar, Borgholm, Högsby, Mörbylånga, Nybro och Vimmerby.

Där de lokala företrädarna värnat borgerligt samarbete straffades nationella bondeuppgörelser med Socialdemokraterna. Där kohandeln med Socialdemokraterna etablerats ses samverkan med gamla alliansvänner som problematiskt. Det är ledningen som förflyttat väljarna, inte väljarnas ”efterfrågan” som flyttat C-ledningen vänsterut.

Muharrem Demirok får sammanfattningsvis understöd för förändring i sakfrågepolitiken. Men när det gäller den ödesdigra parlamentariska strategin understryks ”mittens möjligheter till makt”, något som påminner om Annie Lööfs egna förhoppningar på den ”breda mitten”. Den blev till slut väldigt smal. 118-sidor analys bidrar faktiskt inte till att förklara varför status quo när det gäller strategi ska bestå.