Ulf Nilssons sista barnbok handlar om att allt går vidare
Allt ska växa
Text: Ulf Nilsson
Bild: Cecilia Heikkilä
Förlag: Lilla Piratförlaget
Ulf Nilsson gick bort för ett år sedan, men förblir en mycket produktiv författare. Inte mindre än två postuma böcker ligger på bokhandelsdiskarna. En för vuxna om att dö (”En liten bok om konsten att dö” ) och en till barnen om att leva. ”Allt ska växa” heter den och det är en central del av budskapet. Livet går vidare. Allt vill leva. Det är svårt att tänka sig ett lämpligare språkrör för detta budskap än en sjuårig Carl Linnaeus, känd för eftervärlden som Carl von Linné.
Detta är en utpräglad högläsningsbok vilket också står på baksidan. Även om något gåtfullt skymtar i utkanten av synfältet är spänningsnivån låg. Handlingen kan krasst summeras som att två barn går ett varv runt en gård och sedan går hem igen. Carls entusiasm och vilda förutsägelser och munhuggandet med femåriga lillasystern Anna gör att det ändå blir en härlig promenad.
”Den kan läsas som en hyllning till livets möjligheter, men ger också barnen en bild av Det gamla Sverige – och då syftar jag inte på folkhemsnostalgi utan på torpare och svält.”
Boken fungerar bra som en lång godnattsaga men är indelad i åtta korta kapitel för den som vill göra den till flera små. Den kan läsas som en hyllning till livets möjligheter, men ger också barnen en bild av Det gamla Sverige – och då syftar jag inte på folkhemsnostalgi utan på torpare och svält.
Och åtminstone några barn kommer nog att livet igenom veta vad morot heter på latin, tack vare denna bok.
Dagens barn får ofta höra att de kan bli allt de vill, men Nilsson undgår att bli plågsamt peppig. Dels drömmer Carl betydligt mer om vad han ska göra än vad han ska bli. Dels är det tydligt att även om Carl är ett begåvat barn så har han också tur genom att vara den han är. ”Alla kan” säger Carl. Just på den punkten har han fel, åtminstone i sin egen tid. Den som är fattig eller flicka har inte mycket för att drömma i mars 1714.
Cecilia Heikkiläs något strama bilder gör både det grå armodet och den sprakande fantasin rättvisa. Möjligen kunde jag önska att hon satt ut riktiga skyltar i Carls trädgårdsland, som Kaj Beckman skulle gjort. Det kunde gjort kontrasten mellan Carls och Annas tänkta blommor större och visst vore det fint om några barn på detta vis lärde sig känna igen gubbaskägg och paradisäpple. Men det är en mycket liten anmärkning. Det pedagogiska värdet är högt som det är.
Sammantaget är detta en mycket sympatisk bok. En utmärkt julklapp till hela familjen där det finns barn i Annas och Carls ålder.
1948 - 2021
Verk: En bra bit över 100 böcker. Augustprisnominerades för ”Mästaren och de fyra skrivarna” (1994), ”Adjö, herr Muffin” (2002) och ”Alla döda små djur” (2006). Vann i de båda första fallen.
Född: 1984
Verk: Har som illustratör fått flera prestigeprojekt såsom de nya muminböckerna och förra årets Astrid Lindgrenbok: ”En jul i Småland för länge sedan”. Även skrivit böcker själv, så som ”Grävlings resa” (2018) och ”Den sista utposten”(2021).
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.