Tv-recension: Grabbgäng med mörka hemligheter

Det har talats mycket om "toxisk maskulinitet" de senaste åren och inledningen till "Pojkar" är onekligen ett praktexempel: ett gäng 20-åriga grabbar som samlats för att avfärda samhällets fördomar om deras manschauvinism och hylla broderskapet.

En ritual genomförs där en av dem brännmärks och sedan "döps" genom att släpas bakom en motorbåt.

Redan de första minuterna är det tydligt att någonting inte står rätt till i gruppen och snart uppdagas det att ledaren Nikolaj, sonen till en lokal gangster, haft något att göra med döden till en av gruppens medlemmar: Lasse. Små pusselbitar i mysteriet portioneras ut i tillbakablickar.

Seriens ankare är Robin, som muckar från ungdomsfängelset och plågas av den inrutade tillvaron med skyddstillsyn.

Han träffar på Lasses exflickvän Leonora, som är övertygad om att dödsfallet inte är det självmord som hävdats. Leonora och Robins plan blir att han ska infiltrera grabbgänget och luska ut sanningen. De har uppenbart känslor för varandra. Problemet är att Robin också börjar känna sig hemma i den maskulina gemenskapen där han, som Nikolaj säger, kan "hitta sin sanna natur".

Serien utforskar inte bara maskulinitetens olika sidor, potentialen till både beskyddande, skapande och destruktivitet, men också hur de samverkar med grupptänk och religion. Pojkarna sjunger i en kyrkokör, och Nikolajs smått sociopatiska metoder konverterar spirituella ritualer till mörka manlighetsprov som döljer homoerotiska tendenser. Greppet är smått väntat, liksom flera av seriens vändningar.

Den undre värld som hotar att göra allvar av leken är ännu mindre finstilt tecknad, och liknar ofta en slags knatteversion av "Pusher"-serien.

Viaplay-originalet "Pojkar" är berättad i korta 20-minuters avsnitt som bibehåller spänningen genom sitt rappa tempo och övertygande skådespel. Fokuset på våld och droger får serien att framstå som en mer dansk, inverterad variant av den svenska serien "Boys", om mjuka pojkar i Stockholm. Båda serierna ställde intressanta frågor kring ung maskulinitet men utöver det mer nyskapande religiösa spåret är svaren (ond patriark-pappa, homosocialt umgänge etcetera) något förenklade.