GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Träffsäkert men övertydligt om den akademiska världens baksidor

I ”Vård, skola och omsorg” låter Linn Spross sin huvudperson göra upp med det akademiska yrkeslivets destruktiva sidor. Enligt kritikern Jimmy Vulovic är det ett välkommet ämne som kunde ha formulerats annorlunda.
Bokrecension • Publicerad 27 augusti 2021
Linn Spross debuterade redan 2013 med romanen ”Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet”. Nu kommer hennes andra bok.
Linn Spross debuterade redan 2013 med romanen ”Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet”. Nu kommer hennes andra bok.
Foto: Caroline Andersson Renaud
Roman

Vård, skola och omsorg

Författare: Linn Spross

Förlag: Wahlström & Widstrand

En avslöjande uppgörelseroman om det akademiska yrkeslivets maktstrukturer. Så kan Linn Spross ”Vård, skola och omsorg” beskrivas, i alla fall delvis. Hon debuterade redan 2013 med romanen ”Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet”. Även i den senaste boken är akademin och politiken viktiga beståndsdelar i berättandet. Till den grad att det stundtals kidnappar berättelsen och gör den till något annat än en roman.

Julia är berättarrösten. Hon lägger fram sin historia om hur doktorandstudier vid Uppsala universitet samt en kort tid som postdoktoral forskare efter doktorsavhandlingen resulterar i ett totalt uppbrott från den akademiska världen. Uppbrottet sker efter att Julia till slut inser att hon egentligen inte alls hör hemma i trånga universitetskorridorer och seminarierum med lågt i tak. Uppbrottet är en definitiv och befriande ändhållplats på en smärtsam resa genom akademins sämsta sidor.

”Författaren Linn Spross fångar träffsäkert den akademiska världens baksidor. Det är tydligt att hon delar flera av sin berättarrösts erfarenheter.”

Efter att Julia länge sett och genomskådat de självtjänande hierarkier som brukar maskeras i ord som meritokrati och excellens står hon inte ut längre. Och efter att ha gjort sig omöjlig på institutionen, eller rättare sagt institutionen gjort det omöjligt för henne som en kritiskt och fritt tänkande människa att stanna, tar hon sin tillflykt in i det som brukar kallas för ett vanligt jobb. Hon börjar jobba i hemtjänsten. I rollen som omvårdare kan Julia få känna sig behövd på ett direkt och konkret vis. Det blir hennes befrielse.

Författaren Linn Spross fångar träffsäkert den akademiska världens baksidor. Det är tydligt att hon delar flera av sin berättarrösts erfarenheter. Och många som spenderat tid bakom kulisserna på någon institution vid något av våra universitet kommer nog att känna igen sig. Igenkänningen gäller bland annat den utsatthet som lätt drabbar de som vågar ifrågasätta hierarkins ordning. Vi vill ju gärna tänka oss universitetet som en plats där det fria tänkandet råder. Romanen visar ärligt att det krävs konformitet för att kunna överleva där.

Som en kontrast mot den akademiska världens hårda, kalla och ständigt konkurrensutsatta karriärtillvaro ställs den befrielse Julia hittar i rollen som omvårdare, vare sig det är i rollen som hemvårdare eller i den mammaroll hon fullt ut bejakar. Hon älskar sin flykt in i ett tryggt familjeliv. Hennes vänliga och av sunt förnuft präglade elektrikersambo, tillika styrkelyftare, får kontrastera den elaka och blodfattiga professor som gör livet surt för henne vid universitetet. Kontrasterna är ett effektivt och ibland väl övertydligt sätt att lyfta fram den för romanen viktiga frågan om vad vi bör värdesätta i våra egna och andras liv.

På ett innehållsligt plan är ”Vård, skola och omsorg” en välbehövlig och avslöjande roman om det akademiska elfenbenstornet. Sedan tror jag väl i och för sig att ”befrielsen” är lite för enkelt tecknad. På det formmässiga planet finns också lite övrigt att önska. Berättarrösten förklarar mer än hon gestaltar, förklarar hur saker ligger till istället för att visa läsaren hur de utspelar sig. Stundtals känns romanen mer som en akademisk essä än en roman. Det är en aning ironiskt att en akademisk röst förklarar vad som är fel med akademin.

Jimmy VulovicSkicka e-post
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.