Tilltufsade tonåringar hittar vägen mot vuxenlivet

Redan efter de allra första sidorna är det något som börjar sjunga i mig, tristessen och misären till trots. Victoria Everbrand har en säregen förmåga att berätta med målande detaljer, utan att det för den skull känns påklistrat. Hon nämner lite i förbigående en tax som liknar ett torkat tuggben eller de grönskimrande fläskkotletterna i närbutikens kyldisk – och jag förstår precis vad det är för plats vi hamnat på.

Bokens andra huvudperson är Hanna, som precis gått ut nian i Göteborg. Hon kommer från en helt annan miljö och har helt andra förutsättningar. Utanförskapet har de dock gemensamt – hon i den egna familjen, han på orten där han bor. Och när de den här sommaren möts visar de sig också ha en högst konkret, gemensam smärtpunkt.

Victoria Everbrand är även lärare och det märks att hon arbetar med unga, känner deras verklighet och tar den på största allvar. Och hon skriver ärligt. Därför gör texten bitvis också riktigt ont, på ett bra sätt.

Minimalismen till trots är ”Härifrån” en mångbottnad titel. Den syftar samtidigt på längtan bort, till ett eget och sannare liv, samtidigt som den betonar arvet. Det som vi bär med oss som ett ok eller en värdefull klenod, beroende på omständigheterna.

Någonstans efter lite mer än halva boken börjar berättelsen gå aningen på tomgång. Även om man anar att ett klimax finns om hörnet känns det som att berättelsen kör genom Ozzies och mormors klistriga havregrynsgröt.

Men det är egentligen en detalj, som på sitt sätt trots allt förkroppsligar den grå och kletiga Vresta-tillvaron. ”Härifrån” är en ärlig skildring av verklig vänskap och en berättelse om att växa upp, försöka förstå vem man är och vilket liv man vill leva – samtidigt som man behöver ett sammanhang för att lyckas hitta sig själv.