Spjut skriver om sin trollthriller – men det blir för lite nytt
Rovet
Författare: Stefan Spjut.
Förlag: Albert Bonniers.
Det är lika bra att säga det direkt – du som redan läst Stefan Spjuts trollthriller ”Stallo” kommer att känna igen dig. Mycket väl.
Enligt förlaget har ”Rovet” ”växt fram ur ”Stallo”, enligt annan marknadsföring är det en ”omskapelse” av succéskräckromanen från 2012. Men det är inte bara Spjuts fiktiva Norrland där folktron tar sig in i vardagen som känns igen, utan faktiskt hela persongalleriet, händelseförloppet och grundpremissen – ja, hela stycken och dialoger är också hämtade från ”Stallo”.
Vi möter återigen Susso Myrén, som ärvt ett kryptozoologiskt intresse efter sin morfar naturfotografens mystiska bildbevis på – ja, vadå? Troll? Någonting som varken är djur eller människa? Och återigen försvinner en pojke, och Susso hamnar mitt i jakten.
”Rovet” är absolut lite tajtare än ”Stallo”. Några av de inslag som var lite för spretiga är borta, gestaltningen är rakare, och trollinslagen ännu mer klaustrofobiskt otäcka. Med det sagt undrar jag ändå vad som är poängen med att skriva om samma berättelse igen. Finns det några nya spår i den norrländska snön som jag missar, något som kommer att lägga grunden till en helt ny twist eller helt nytt stoff inför fortsättningen? Kanske.
”Rovet” är nämligen första delen i en trilogi med det fyndiga namnet ”Trollogin”. Andra delen verkar, liksom ”Stallos” fristående uppföljare ”Stalpi”, handla om vargar. Jag hoppas att den överraskar mig.
”Vad är poängen med att skriva om samma berättelse igen?”
För jag uppskattar verkligen Stefan Spjuts litterära värld och blandning av spänningsthriller, folktro, skräck och kärva naturbeskrivningar. Alla chanser att få befinna sig där igen är välkomna – men helst skulle jag vilja läsa något nytt.