GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Stark berättelse om att skiljas från en sjuk mamma får tårarna att stiga

Annie får veta att hennes mamma har alzheimer. När mamma dör vill hon vara nära i alla bemärkelser. Resan går inåt, den är svår och ofta smärtsam och visar oss sanningen i att demens ofta sägs vara “de anhörigas sjukdom”.
Bokrecension • Publicerad 20 juni 2022
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Annie Reuterskiöld debuterar med boken ”När du dör ska jag vara nära”.
Annie Reuterskiöld debuterar med boken ”När du dör ska jag vara nära”.Foto: Pierre Björk
Biografi

När du dör ska jag vara nära

Författare: Annie Reuterskiöld.

Förlag: Forum.

En dag ringer Annies mamma till henne på jobbet och berättar att hon har alzheimer. I ett senare samtal som Annie har med husläkaren förtydligas bilden. Hennes mamma har utom alzheimer också vaskulär demens, den näst vanligaste typen.

Så småningom kommer mamma till Silverhöjdens demensboende som drabbas av covid-19. Också hennes mamma smittas och livslågan flämtar mer än en gång. Men hon har en stark livsvilja och överlever. Hon hinner till och med ha en frodig romans med en man på demensboendet, innan hennes tid rinner ut.

Annie känner att hon inte är klar med sin mammarelation: “Försvinn inte nu.” Och tanken “När du dör ska jag vara nära” kommer för henne.

Hon återupplever delar av sin brokiga familjehistoria. Mamma har varit gift fyra gånger och förlovad sex gånger. Annie har två mycket äldre halvbröder och en lillebror. Hon har flyttat med mamma och hennes olika män gång på gång.

Allt som Annie trodde var läkt “pulserar vilt, skriker och vrider om”. Ingenting är klart. ”Längtan efter mamma är “uråldrig”. Hon fick aldrig komma sin mamma riktigt nära. “Varför fick jag inte?”

”Det finns en hel genre med böcker där anhöriga eller ibland den demenssjuke själv beskriver sin situation. Annie Reuterskiöld tar sig an uppgiften med respekt och varsamhet. Komplexiteten i det hela illustreras väl.”
Kjell Andersson, recensent

När Annie en sen kväll får se ”Höstsonaten” på TV, Ingmar Bergmans drama om en mor och hennes två döttrar, tycker hon sig se sin egen situation. Den vackra modern spelad av Ingrid Bergman, är konsertpianist och offrar sina döttrar för karriären. I filmen följer Annie hur modern sitter uppe sent på natten och dricker vin med sin ena dotter spelad av Liv Ullmann. Dottern går i strid med modern. “Bar du mig för att du behövde min kärlek?” frågar hon. Annie grips, hon “flyter in i” dotterns ansikte, känner hennes smärta och frågar till sist med henne: “Är min sorg din hemliga njutning?”

Annie väntar och vakar vid hennes säng. Hoppas väl på något. Men i ett ögonblick när hon inte är där tar mamman sitt sista andetag. Undflyende in i det sista.

Bokomslag "När du dör ska jag vara nära" av Annie Reuterskiöld.
Bokomslag "När du dör ska jag vara nära" av Annie Reuterskiöld.

Det finns en hel genre med böcker där anhöriga eller ibland den demenssjuke själv beskriver sin situation. Annie Reuterskiöld, som är journalist och driven skribent, tar sig an uppgiften med respekt och varsamhet. Komplexiteten i det hela illustreras väl, när hon ser sig själv som baby på ett foto och skriver: “Nej, jag kan inte för mitt liv säga vem det är.” Hon funderar över minnets mekanismer. Hur det vi tror oss veta kan vara förändrat, anpassat för att passa in i livet. Och hon fasar för att hon kanske står på tur till mammas sjukdom.

Vid det här laget har jag läst åtskilliga skildringar av den svåra skilsmässan från en demenssjuk anhörig. Jag upplever själv en sådan situation i min egen familj. Det här är en mycket levande och mångsidig skildring. Mot slutet av boken stiger tårarna.

Kjell AnderssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.