Paola Pellettieri vinner matchen i genial romandebut om nätdejting
Tack för matchen
Författare: Paola Pellettieri.
Förlag: Romanus & Selling.
Säga vad man vill om den moderna dejtingvärlden, men har vi någonsin sett varandra som utbytbara köttstycken på en marknad på detta vis tidigare? Den enormt långa listan på krav och måsten, du får inte vara sån, du måste vara sån. Acceptera varandras fel och brister har blivit ”gillar du hårdkokta ägg så kan jag tyvärr inte vara ihop med dig”.
Precis det här skildrar Paola Pellettieri i sin debutroman ”Tack för matchen”. Huvudpersonen Patricia har nyss fått en matchning med Aron och de har chattat lite. Men innan den stundande första dejten skriver Patricia ett slags förberedande mejl till Aron, där hon vill berätta lite om sig själv och de önskemål hon har på en blivande partner och relation – och det vill inte säga lite! Det är samtidens kundsamhälle i ett nötskal, där man tror att man kan beställa en partner genom att bocka av en önskelista och då ska allt ordna sig som i ett trollslag.
Paola Pellettieri har lyckats skapa en genial figur i Patricia, som sammanfattar allt det tragiska och fördomsfulla med den digitala (dejting-)människan. För Patricia har fastnat i sin långa lista av krav och måsten hos en potentiell partner innan hon ens har träffat honom i verkligheten. Hon har fastnat i analyser av sig själv och sina misslyckade förhållanden, utan att reflektera över om hennes analyser är riktiga. Hon skriver så generellt svepande floskler om manlighet och kvinnlighet att John Grays ”Män är från Mars, kvinnor är från Venus” framstår som ett under av skarpsinne. Men hon delar också med sig av några ytterst insiktsfulla erfarenheter, allt varvat med citat av Gunnar Ekelöf, Anaïs Nin, Virginia Woolf och Leonard Cohen. Ja, Patricias brev till Aron är helt enkelt en salig blandning av allmänt tyckande, nedlåtande åsikter och ibland riktigt klarsynta insikter – allt skildrat lysande av debutanten Paola Pellettieri.
Jag minns när en av de första svenska (om inte den allra första) nätdejtingromanerna kom 2008, Anna Bengtssons ”Du ska vara spännande och varm”. Det var en fyndig och innerlig text om längtan efter närhet. Nästan femton år senare verkar längtan och innerlighet nästan helt försvunnit ur samtidskontexten. Faktiskt framstår Patricias brev som ett helt känslolöst och distanserat analyserande, som om det är en affärstransaktion som ska inledas, snarare än en relation med en annan verklig människa där Patricias krav framstår som allt mer löjliga och ouppnåeliga för att till slut brisera i: ”Har du inte läst Hjalmar Söderbergs Doktor Glas har vi inget mer att säga till varandra.” En skicklig skildring av samtidens dialog som ändrats från nyfikenhet till absoluta veton så till den grad att jag nästan börjar gråta för samtidsmänniskan.
Och så har vi slutet! Som är en smått genialisk vändning, trots att jag egentligen inte tycker om twistiga slut. För först på sista sidan får den mänskliga längtan som varit nästintill osynlig genom hela romanen en brutal gestaltning. Tack för den geniala smashen i matchen, Paola Pellettieri!
