GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ord i rättan tid från Elisabeth Åsbrink

Vad är det som har format vår svenska självbild och vårt språk? Alltifrån en dunkel forntid till #Metoo. Det handlar den här boken om. Recensenten Kjell Andersson har läst och gillat.
Elisabeth Åsbrink skriver elegant och humoristiskt.
Elisabeth Åsbrink skriver elegant och humoristiskt.
Foto: EVa TEdesjö

Elisabeth Åsbrink har ett bra utgångsläge. Hennes far kom från Ungern som politisk flykting, hennes mor kom till honom från London. Författarinnan har vuxit upp i Stockholm, men något gjorde att man ofta har frågat henne var hon kommer ifrån.

I förordet nämner hon att det har både roat och oroat henne att skriva den här boken och att det finns något som kallas identitetskris. Bokens korta kapitel med nedslag i olika tider inleds med följande citat:

"En nation är en grupp människor förenade av en gemensam missuppfattning om sitt ursprung och en avsky för sina grannar."

Citatet kommer från Karl Deutsch, en av 1900-talets mest framstående statsvetare. Han var socialdemokrat och tvingades fly från nazismen till USA.

"En liten nation som den svenska liksom vårt språk byggs upp av otaliga influenser utifrån."

Den här boken kommer ut kort före valet, där Sverigedemokraterna verkar få höga siffror. Den ligger alltså med ett slitet uttryck rätt i tiden. Begrepp som nation och språk är skeenden, inte fasta katedraler. En liten nation som den svenska liksom vårt språk byggs upp av otaliga influenser utifrån.

Boken inleds med en beskrivning av "svioner" av den romerske historikern Tacitus år 98 e. Kr. Vi vet inte säkert vilket folk han menar. Vår historia börjar i dunkel. De många beteckningarna "svioner, sweonas... " som används av olika äldre författare "ligger som mynt i botten av en brunn och glimtar till när någon behöver skriva en berättelse...".

Författarna, språkets mästare, förnyare och bildskapare formar och utvecklar det nationella medvetandet. Åsbrink tar upp Bellman, Fröding, Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren och åtskilliga andra. Den älskade gamla psalmen "Den blomstertid nu kommer" från Jesper Swedbergs psalmbok 1694 med osäkert ursprung uttrycker en naturkänsla som kanske är unik för Sverige.

"Hon skriver elegant, humoristiskt, ibland med en ironisk ton, och bakom ligger en imponerande källforskning."

Kapitlet om Fröding, som var en stor språkförnyare, innehåller en ingående och rolig kritik av en motion från Sverigedemokraterna om att begränsa bruket av lånord i språket. Ett språk är ingen katedral som står där färdig, det är en "rörelse". Svenska byggs upp av lån och influenser från många håll, främst latin, tyska, franska och engelska, olika i olika tider.

Det är spännande att stå i en färghandel, se hur de mest olika färger blandas i olika proportioner och följa hur resultatet utvecklas och förändras. En liknande känsla ger mig Åsbrinks bok. Till slut har vi hennes svenska färg i burken. Hon skriver elegant, humoristiskt, ibland med en ironisk ton, och bakom ligger en imponerande källforskning.

Åsbrink har haft stora framgångar med sina böcker. 2011 fick hon Augustpriset för "Och i Wienerwald står träden kvar". Förra boken "1947" från 2016 nominerades till samma pris och blev en internationell framgång.

Jag hoppas att "Orden som formade Sverige" blir vida läst.

Läs mer