Särskilt mycket kvar av de mer smäktande One Direction-sounden är det alltså inte. Men, hur snygg produktionen än må vara så fastnar det dansanta och lekfulla aldrig riktigt. Först när de melankoliska melodierna vävs in hittar Styles hem på allvar, som i ”Love of my life” och ”Little Freak”. Och så har vi förstås de skevande, bastunga guldkornen, ”Daylight”, ”Keep driving”, ”och Satellite. Fin upphämtning.