Annons

Modern Hitchcock som nästan blir för perfekt

A J Finns ”Kvinnan i fönstret” är oblyg variant av ”Fönstret mot gården”. Det är snyggt gjort, men nästan för perfekt tycker recensenten Per-Axel Svensson.
Publicerad 25 juni 2018
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
A J Finn.
A J Finn.

Minns ni ”Fönstret åt gården”? Hitchcocks mästerliga film från 1954. James Stewart spelar den sjukskrivne yrkesfotografen som för att få tiden att gå börjar spana på sina grannar nere i Greenwich Village. A J Finns ”Kvinnan i fönstret” är en remake (fast i bokform) på den filmen.

Anna Fox lever ett lugnt liv om dagarna i sitt townhouse.Ensam och isolerad efter en separation tillbringar hon dagarna med att chatta, kolla gamla Hitchcock-filmer, dricka rödvin och spana på grannarna genom sin kameralins.

”Kanske var det en synvilla... en fyllehallucination?”
Annons

En natt blir hon vittne till ett mord. Eller blir hon det? Kanske var det en synvilla... en fyllehallucination? För att ytterligare pressa referensmaterialet låter Finn förstås Anna ha just ”Fönstret åt gården” som en absolut favoritfilm. Oblygt så det förslår – men det är liksom själva grejen! Finn tycks totalt medveten om den potential filmdramaturgin erbjuder (han har förstås planer på att låta detta bli filmmanus vad det lider) och låter till och med det hela avrundas med en klassisk ”på taket-scen” efter ett antal cliffhangers.

Finn skriver i bland annat Times Literary Supplement – och han kan sin sak. Språket är sömlöst, uppbyggnad och konstruktion oklanderliga – paradoxalt nog kanske just denna perfektion blir den kritik som kan riktas mot boken. Alltför perfekta böcker kan lätt bli lite tråkiga.

Så även denna. Ibland är det opraktiska det enda praktiska i längden.

Per-Axel SvenssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons