Martin Hägglunds bok inger hopp – och ger Marx nytt ljus
Vårt enda liv – sekulär tro och andlig frihet
Författare: Martin Hägglund
Översättning: Andreas Vesterlund
Förlag: Volante
Filosofen och litteraturvetaren Martin Hägglund har gjort sin akademiska karriär i USA. Han fick direkt efter sin disputation en livstidsprofessur vid Yale University vid 36 års ålder. Idag är han 44 år, vilket fortfarande kan räknas som mycket ungt inom denna sfär. Eftersom han skriver på engelska han fram till nyligen inte uppmärksammats så mycket i Sverige. Åtminstone inte utanför akademiska kretsarna. Detta förändrades med ”This life – secular faith and spiritual freedom” som nu kommit i svensk översättning. Bara det att han gjorde debut i Sommar i P1 säger väl något.
Boken har gjort succé – i synnerhet i vänsterkretsar. Lite konstigt är det. Nu är det förstås inom vänstern man finner de flesta intellektuella såväl i Sverige som i USA, men boken är inte direkt lättillgänglig. Tvärtom äger den både filosofisk och litterär tyngd och är dessutom mångordig, på gränsen till upprepande. På det sättet är Martin Hägglund väldigt amerikansk i sitt sätt att skriva.
I sitt politiska och existentiella sätt att tänka känns han däremot väldigt skandinavisk. Inte bara för att Karl-Ove Knausgård får ett eget kapitel (nästan), utan också för radikaliteten och nytänkandet. I det påminner han en del om en annan vänsterikon: sociologen Roland Paulsen, som också skrivit om närbesläktade teman.
Hägglund har förstås ett budskap att förmedla och han ger varken avkall på tydlighet eller tyngd när det kommer till historiska eller nutida referenser för att trumma in detta budskap. Det han vill säga har två distinkta sidor, men hänger ihop. Det handlar om en existentiell dimension och en politisk. Den existentiella fokuserar på det nödvändiga i att bejaka det liv vi har och lever. Vi har ett liv, skriver Martin Hägglund. En chans att förvalta den frihet som är förutsättningen för att skapa ett inte bara drägligt, utan också meningsfullt, liv. Detta liv är ändligt också är en förutsättning för meningsfullheten. Han kallar det sekulär tro och visar hur och varför denna sekulära tro också är nödvändig i det religiösa tänkandet.
”Det är inte lönearbetet – eller den nödvändiga tid som vi behöver arbeta för att skapa vår fritid – som har ett egenvärde.”
Den politiska dimensionen är en kritik av kapitalismen som tar sin utgångspunkt i Marx värdelära som Hägglund menar har missförståtts av de flesta. Det är inte lönearbetet – eller den nödvändiga tid som vi behöver arbeta för att skapa vår fritid – som har ett egenvärde. Det är den socialt fria tiden där vi kan ägna oss åt det vi anser vara viktigt – som är det egentliga värdet att eftersträva.
Tillskyndare av kapitalismen avfärdar ofta kritik som naiv eller utopisk. Martin Hägglund analytiska skärpa är svår att runda så enkelt. ”Vårt enda liv” är en bok som inger hopp… eller för att låna från det amerikanska språket… den är mind-blowing. Årets bok för min del. Läs!
