Linda Jones ger glesbygdens utanförskap en röst
De tar allt ifrån mig
Författare: Linda Jones.
Förlag: Bonnier Carlsen.
15-åriga Frida drömmer om att jaga och ska äntligen få delta i sin första älgjakt. Hon skäms för sina finnar men är ändå rätt trygg i sig själv. Men bästisen Emmy börjar uppföra sig annorlunda efter en fest, nyinflyttade stadskillen Frej (något så oacceptabelt som en kille med nagellack) får henne ur balans, och i skogen syns ett okänt djur, Korsningen.
Redan innan något egentligen hänt har Jones skrivit fram en tät, bitvis klaustrofobisk stämning. För det går att vara instängd i ett nu utan framtid.
Älgjakten ställs in (för att skydda Korsningen) och det ryktas att äldreboendet ska läggas ner. Långsamt men obevekligt tas allt ifrån människorna i Marken. Jones ger utanförskapet en röst och skildrar känslan av bortglömdhet i inland och avfolkningsbygd. Hon skriver målande och realistiskt om trauman och tonårsliv, om så skilda saker som skytte och skola.
Det gör ”De tar allt ifrån mig” till en mycket läsvärd och inkännande roman om att våga lita på andra, både enskilda personer och samhällets institutioner. Om vad som händer när tilliten brister. Med ett lågmält men ständigt puttrande raseri över sveken. Om hur människor får nog och försöker ta lagen i egna händer och hur sammanhang snabbt kan förändras och en gemenskap bli något osunt och obehagligt. Och hur viktigt, men svårt det är att säga ifrån.
Men ännu viktigare än hopplösheten är förstås hoppet. Den glimtar till, precis som humorn.
