GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Lena Andersson levererar lösningen på ett ministermord

I ”Koryféerna” lanserar Lena Andersson konspirationernas konspiration och levererar ännu en fiktiv lösning på Palmemordet.
Bokrecension • Publicerad 16 augusti 2022 • Uppdaterad 17 augusti 2022
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Lena Andersson är aktuell med "Koryféerna – en konspiratonsroman".
Lena Andersson är aktuell med "Koryféerna – en konspiratonsroman".Foto: Maja Suslin/TT
Roman

Koryféerna

Författare: Lena Andersson

Förlag: Polaris

Lena Andersson har genom sina böcker, kolumner i DN och Svenska Dagbladet och sin medverkan i SR:s ”Allvarligt talat” etablerat sig som svenska folkets husfilosof, särskilt inriktad på moraliska dilemman och konflikter, som hon tar sig an med den logiska stringensen som främsta redskap. Nu ger hon sig i kast med det kanske värsta moraliska haveriet i modern svensk historia, det polisiära och politiska sammelsurium som följde på mordet på Olof Palme.

Det är dock inte efterspelet som sådant hon behandlar utan ett påtagligt inslag i det, nämligen konspirationsteorierna. Hon gör det genom att lansera ett slags alla konspirationsteoriers moder, en sammanslagning av två av de stolligare teorierna som frodades medan den allt vilsnare polisutredningen pågick: polisspåret och det politiska spåret.

Som de medelålders och äldre minns utnämnde länspolismästaren i Stockholm sig själv till spaningsledare efter mordet på Olof Palme. Kring sig samlade han en läderjackad homosocial kamarilla, som inom kort färgat ner utredningen med sina fördomar och lagt ut rejäla snubbeltrådar för ett senare, mer kompetent bedrivet polisarbete. Här heter spaningsledaren Utterström som den gamle Vasaloppssegraren. På mordkvällen, då försteminister Carl Stjärne blivit skjuten, har han ett viktigt möte med en i händelseförloppet mycket viktig aktör.

”Lena Andersson skriver med samma kärva fräschör som alltid. Hon excellerar i behandlingen av politiska motiv och drivkrafter hos sina figurer, och det är ju särskilt spännande för alla som känner igen dem.”

Det finns i Lena Anderssons konspiration en udd riktad mot socialdemokratin, ett parti som så mycket kommit att identifiera sig som statsbärande att det också förväxlar sig med staten, med ledande företrädare som bokstavligen är beredda att gå över lik för att vidmakthålla den här bilden av partiet. Det betyder också att Andersson låter en hel radda lätt igenkännliga personer från den tiden agera i boken under maskerande namn. Till exempel bjuder en ambassadör med mycket nära förbindelser till den socialdemokratiska partiledningen ner bland andra polischefen Utterström till en god middag med planering i Poitiers.

Lena Andersson skriver med samma kärva fräschör som alltid. Hon excellerar i behandlingen av politiska motiv och drivkrafter hos sina figurer, och det är ju särskilt spännande för alla som känner igen dem. Särskilt uppdriven är hennes förmåga till psykologisk genomlysning av sådant som självbedrägeri och självrättfärdighet. Och sådant förekommer i rikt mått bland konspiratörerna, som tycker att Carl Stjärne blivit en fara för partiet och maktinnehavet genom sina orealistiska visioner om ett alltigenom socialdemokratiserat globalt samhälle, där välsignelsen först skulle komma den sönderfallande Sovjetunionen till del.

Jag bodde i Stockholm den där helgen i februari 1986. På morgonen efter mordet gick jag ner till Sveavägen och stod där en stund bland hundratals andra, medan en ljus himmel och en ängsligt ruvande tystnad låg över staden. Den som då sagt att det nästan fyra decennier senare fortfarande skulle lanseras nya kreativa teorier om mordet skulle knappast bli trodd.

Läs fler recensioner av Lena Anderssons böcker:

Christian SwalanderSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.